Hur skulle du själv sammanfatta ditt sommarprat?
– Jag pratar om vad som hänt i ekonomin i Sverige de senaste 25 åren. Om att ojämlikheten blivit större och att vårt samhälle börjat premiera att äga saker snarare än att arbeta. Och att det har att göra med hur pengar uppkommer.
Du pratar bland annat om att Sveriges förmögenhetsklyftor nu är större än Rysslands och att stora förmögenhetsklyftor är en riskfaktor för systemkollaps. Vad kan man göra åt utvecklingen?
– Man måste se till att omfördela. Nu lönar det sig bättre att spendera pengar på börsen än att lönearbeta. Man borde höja skatten på kapital och kanske införa en fastighetsskatt och en arvsskatt igen och sänka skatten på arbete. Det har forskningen sagt länge.
Så varför gör politikerna inte det?
– För att det alltid är svårare att höja en skatt än att sänka den. Det har också piskats upp en opinion om att det inte skulle gå att till exempel ta tillbaka fastighetsskatten. Men det klart det går, skatten har ju funnits förut och det är internationellt väldigt ovanligt att inte ha någon fastighetsskatt.
Vad kan politikerna göra för att hjälpa de som har det allra sämst?
– Vi har rätt dålig konkurrens i Sverige vilket gör att det är rätt lätt för företagen att höja priserna, så det kan man se över. Och man kan via bidragssystem kompensera de som har det sämst. Man kan till exempel ge mer pengar till kommunerna som nu tvingas spara för att allting blivit dyrare. Det är inte inflationsdrivande att ge dem mer pengar så att de inte behöver dra ned på till exempel vård och omsorg.
– Det finns mängder av åtgärder man kan ta till. Men just nu gör vi inget i Sverige för att bekämpa skadan av inflationen på samhället. Politikerna har lämnat över ansvaret för inflationen till Riksbanken och de ska inte ta politisk hänsyn. Men politikerna hade behövt kompensera vanliga människor på något sätt för höjda priser.
Vad kan man göra som privatperson?
– Försöka sätta sig in i hur saker fungerar och påverka sina politiker. Tankesmedjan Balans tycker jag är inspirerande. De är två lärare som lyckats vända hela opinionen i skolfrågan med hjälp av fakta.
– Ekonomiskt ska man försöka att inte dras med i euforiska tongångar utan försöka tänka långsiktigt.
I ditt sommarprat pratade du om när du under din uppväxt flyttade från nedgångna Gottsunda till välmående Valsätra. Vad var det du upplevde då? Och var det den erfarenheten som gjorde dig intresserad av ekonomiska klyftor?
– Kanske omedvetet. Det var otroliga såväl ekonomiska som sociala skillnader mellan miljonprogrammet i Gottsunda och villaområdet i Valsätra, fast de bara låg en kort cykelväg ifrån varandra. Fast då var Gottsunda inte alls ett problemområde på den nivå som det är nu. Jag är tacksam över att jag växt upp där, det var betydligt mer heterogent än vad jag upplever att det är i till exempel Stockholm nu.
Du pratar om att samhället utvecklats så att det ses som mindre fult att tänka på sig själv och tjäna mycket pengar. Vad beror det på?
– Jag tror att det är påtvingat och beror på saker som hur bostadsmarknaden och pensionssystem ser ut. Det tvingar en att se om sitt eget hus. Det är ingen otur att vi har fått ett samhälle med stor ekonomisk ojämlikhet, utan det hade snarare varit en sensation om den politik som förts de senaste 25 åren inte hade lett till det.