Som alltid levererar kammarsolisterna – denna kväll bestående av kvartetten; Nils-Erik Sparf, violin, Bernt Lysell, violin, Susanne Magnusson, viola och Erik Wahlgren, cello – ett fullspäckat och genomtänkt program. Denna gång med inspiration av klarinetternas influenser på kammarmusik. Gästspelare var den skandinaviska klarinettvirtuosen Emil Jonason som spelade med stor inlevelse och bringade liv till musiken.
Aftonen tog sin början med Wolfgang Amadeus Mozarts klarinettkvintett i A-dur (K.581). Den lättsamma och harmoniska musiken tog sin början i en kraftfull start och vaknade därefter upp i den fjärde satsen, vilket gav verket ett tydligt avslut. Samtidigt så kom verket till sin fulla rätt i den tredje satsen där de trippande effekterna lämnar ett tydligt eftertryck. Som alltid lämnar Mozart ett kraftfullt stycke dock med en stor förutsägbarhet vilket lämnar en mindre smickrande eftersmak.
Det andra verket för kvällen var Johannes Brahms klarinettkvintett i h-moll (op.115). Verket bjöd på flera överraskningar och dramatiska sektioner som kombinerades med harmoniska inslag där åhöraren får möjligheten att landa och ta in musiken. Verket avslutas med den lugna satsen ”Con Moto” där stråkarna kommer samman och skapar en helhet av en närmast drömlik karaktär.
Kvintetten överraskade även med ett ytterligare stycke vilket var inspirerat av Tom Waynes ”hustaksballad” som Jonason haft som inspiration sedan tonåren. Verket summerade kvällens intryck väl då denna gav intrycket av att vara en förlängning av den redan spelade kvintetten i h-moll.
Sammanfattningsvis bjöd detta program på en afton med många intryck och Uppsala Kammarsolister, i sällskap av Emil Jonason, lyckades väl med att bringa denna välspelade musik en ny tolkning och ett nytt liv.