Susanna Delborn, 33, ville länge experimentera med sin stil men vågade inte. Idag gillar hon vad hon ser i spegeln.
För tre år sedan bar hon svarta jeans och bandtröjor. Sedan fick hon axla rollen som chef på butikskedjan Beyond Retro i Uppsala. I dag – i 30-årsåldern – har hon hittat sin stil.
– Nu känner jag att jag kollar in i spegeln och gillar det jag ser, säger Susanna Delborn, 33.
Det har varit en lång resa för henne att hitta sin stil. Innan hon började som butikschef vågade hon inte sticka ut och experimentera.
Hon hade länge velat bära hatt och första gången hon provade var hon orolig för människors blickar.
– Men det är väl klart ingen stirrade. Folk skiter i vad jag har på mig.
När UNT besöker Susanna Delborns arbetsplats är hon klädd i röda byxor och en svart väst utsmyckad med blommor. Själv skulle hon beskriva sin stil som lekfull.
– För mig spelar det ingen roll om plagget är från 70-talet eller 90-talet. Lekfullhet handlar mer om att kunna blanda och mixa själv.
Doktoranden och Uppsalabon Martina Leso, 28, började experimentera med sin klädstil som tonåring i hemlandet Italien. Där tyckte många i gymnasiet inte om hennes stil och hon fick möta en hel del negativa reaktioner.
– Jag blev kallad ”hippie” på ett hånfullt sätt. Det fick mig att tänka att jag kanske skulle tänka om i hur jag klädde mig, säger Martina Leso på engelska.
Många var dömande mot Martina Lesos, 28, stil i hennes hemland Italien. Efter flytten till Sverige känner hon att det är lättare att uttrycka sig: "Det känns som att människor är mindre intresserade av dig här, på ett positivt sätt."
Martina Leso beskriver sin stil som "forest fairy," med jordiga toner och luftiga kläder.
Hon tar av sig sin vinterjacka och avslöjar en lång klänning med jordiga toner av brunt och grönt. Håret är flätat och dekorerad i olika färger och mönster.
Även om hon idag inte blir kränkt av att bli kallad ”hippie” skulle hon inte beskriva sin klädstil med det ordet.
– Jag skulle säga att min stil är som en forest fairy.
Läkaren och universitetsadjunkten Lina Lantz, 27, lever och andas 60- och 70-tal.
Hennes lägenhet är som en tidskapsel in i en annan tid, med flera möbler som är äldre än henne. Trots sin unga ålder smälter hon in i inredningen med kläder som kännetecknar stilen för 50 år sedan.
Lina Lantz älskar allt som är 60- och 70-tal. Inte bara hennes kläder är vintage, utan även inredningen i hennes lägenhet.
Lina Lantz har vad som kallas vintage-stil, klädstilar som tar inspiration från andra tidsepoker. Intresset för 60- och 70-tal kommer som en protest mot det minimalistiska hem hon växt upp i.
– Mina föräldrar växte ju upp med möbler och kläder som såg ut så här. Det gjorde att de blev emot 60- och 70-talsmodet. Nu tar jag det tillbaka, säger Lina Lantz.
Men klädstilen har inte alltid varit självklar och än i dag kan hon vara orolig över vad andra ska tycka.
– När man väl bara går ut genom dörren med något som man själv tycker är fint, inser man att det inte är så farligt.
Enligt Anne Bachmann, Universitetslektor i modevetenskap på Stockholms universitet, finns det flera anledningar till att människor väljer en viss klädstil.
Ofta handlar det om att passa in i en grupps normer men även för att ge uttryck för sin identitet:
– Det handlar både om att klä sig för att vara lik andra samtidigt som man vill sticka ut och förmedla en bild av sig själv. Så det är lite paradoxalt, säger Anne Bachmann.
Enligt Anne Bachmann, universitetslektor i modevetenskap vid Stockholms universitet, är klädstilar som sticker ut något nytt, historiskt sett.
Samtidigt kan hon konstatera att det skett en förändring de senaste åren – mot det mer individualistiska.
– När städer växte fram och det uppstod en marknad för kläder fick man klä sig som man ville vara, inte bara som den man redan är.
Under andra hälften av 1900-talet och runt sekelskiftet ville människor passa in i specifika grupper. Detta ledde till formandet av välkända subkulturer, exempelvis emo och hippie.
– Det har tidigare ganska ofta handlat om att kunna bli igenkänd av likasinnade. Nu skulle jag säga att gruppen är mindre viktigt än det individuella, säger Anne Bachmann
Susanna, Martina och Lina säger att de inte klär sig för att passa in i en viss grupp. För dem är det viktigare att få ge uttryck för sin egen identitet.
Ibland växlar Martina Leso även upp de jordiga tonerna med färggladare mönster.
Martina Leso ser sin klädstil som ett sätt att kompensera för sin introverta personlighet. Hon använder kläderna som ett sätt att utstråla en extrovert energi.
– Jag försöker uttrycka den del av mig som jag har svårt att uttrycka på andra sätt. Glädje, öppenhet och mer färgglada saker i livet.
För Martina är det viktigt att bära kläder hon tycker om för att känna sig självsäker:
– Jag känner mig mer bekväm runt andra människor i min klädstil. Det är ju viktigt att vara bekväm i sig själv.
Hon kan inte exakt peka ut varför hon valt just sin typ av klädstil. Det var bara självklart för henne.
– Det är riktigt svårt att veta varför man tycker om något. Varför tycker du om pizza, exempelvis? Du bara tycker om det. Jag tror det är lite samma sak med kläder.
"Man brukar kunna se på etiketten när plagget är ifrån", tipsar Lina Lantz.
Lina Lantz klär sig för sin egen skull men menar att gemenskapen kring vintage-stilar är viktig för att kunna våga uttrycka sig själv.
– Det finns en enorm kraft i att ha andra likasinnade i sin omgivning som kan stötta en, säger hon.
De dömande blickarna är däremot få. Tvärtom är det ofta folk som stannar henne på gatan och kollegor som ger komplimanger på hennes kläder.
Susanna Delborn beskriver sin stil som "lekfull."
Susanna Delborn får också många komplimanger för sin klädstil. Men även om hon aldrig möter negativa reaktioner kan vissa kommentarer uppfattas fel:
– Många har sagt till mig att jag är modig. Jag blir glad men tycker ändå att det är synd. För jag ser inget mod i det jag gör.