Ett 25-årsminne är i sig inte märkvärdigare än andra årsdagar. Det viktiga är vad som verkligen hände. Och det som hände 1991 var att kuppförsöket mot sovjetledaren Michail Gorbatjov den 18 augusti misslyckades. Den 22 augusti flydde kuppmakarna. När året var slut hade Sovjetunionen upplösts.
Estland, Lettland och Litauen föll offer för alliansen mellan Hitler och Stalin 1939. Sovjetisk ockupation avlöstes av tysk och sedan åter sovjetisk. Stora delar av befolkningen försvann i Förintelsen och i sovjetiska slavarbetsläger. När andra världskriget tog slut var de tre länderna alltjämt under sovjetisk ockupation.
Först när den kommunistiska ordningen i östra Europa började krackelera 1989 kunde självständigheten steg för steg återupprättas, fredligt, värdigt och med stöd också från många rysktalande invånare. I januari 1991 försökte sovjetmakten med våld stoppa processen. Dödsoffer krävdes i Vilnius och Riga men motkrafterna var för starka.
För balterna betydde den återvunna självständigheten demokrati, medborgerliga rättigheter och ett normalt liv utan fruktan för arbetsläger och deportation. För Europa innebar Sovjetunionens upplösning att det kalla kriget avlöstes av en europeisk fredsordning där gränser inte får ändras med våld och med gemensamma institutioner för att hantera gemensamma utmaningar. Estland, Lettland och Litauen är i dag etablerade medlemmar i EU och Nato.
Men optimismen har ersatts av osäkerhet. Frustration över ekonomiska förändringar och rädsla för andra människor i flyktingkrisens spår driver många att avvisa just de gemensamma institutioner som kan hjälpa oss att hantera svårigheterna – i Europa lika väl som i USA. Ryssland styrs av krafter som präglas av fantomsmärtor över Sovjetunionens upplösning.
Den ordning som nu råder i vårt största grannland kan inte bestå för evigt. Men så länge som vi ser ryska hot och rysk annektering inom det gamla sovjetimperiets område så krävs vaksamhet, försvarsförmåga och säkerhetspolitisk ansvarskänsla.
Ett inslag i dagens samhällsdebatt som saknades för 25 år sedan är tendensen att beskriva goda och demokratiska värderingar som om de vore ”nationella” – ”svenska” eller något annat. Men grundvärderingar av detta slag är för viktiga för att beskrivas som om de vore snävt nationella. Verkligheten är att demokrati och frihet i ett land hänger samman med demokrati och frihet i andra länder. Om demokrati och frihet råder i hela Norden och i länderna runt Östersjön så är demokratin och friheten säkrare också i Sverige.
Därför är balternas sak vår, också 2016.
Håkan Holmberg