Det är sant att IS område stadigt krymper, med återtagandet av Mosul som den just nu mest uppmärksammade utvecklingen. Men IS reträtt från Mosul beror inte på Trump utan på insatser som pågått betydligt längre än hans dryga månad vid makten.
Trump själv har bett försvarsdepartementet, Pentagon, om förslag på hur IS kan krossas snabbt och effektivt. Det är en lovvärd ambition, men de möjligheter som finns är alla förenade med nya svåra problem.
Att driva ut IS ur Irak är sannolikt den minst komplicerade uppgiften. IS kontroll över delar av Syrien erbjuder betydligt större svårigheter. De kurdiska miliser som länge varit de enda styrkor som bekämpat IS med kraft förtjänar allt stöd utifrån som de kan få.
Problemet är att just detta är det sista som USA:s Nato-allierade Turkiet vill se, eftersom kurderna i Syrien kopplas samman med PKK-gerillan i Turkiet. President Recep Tayiip Erdogan började först avveckla konflikten med PKK, men vände sedan på en femöring när han behövde samla väljarstöd mot en inre fiende.
Ett alternativ skulle kunna vara att sätta in amerikanska marktrupper mot IS i Syrien. Men sådana kommer ofrånkomligen att uppfattas som ett uttryck för amerikanskt stöd åt al Assad-regimen, som ju redan stöds militärt och politiskt av Ryssland som inte gjort mycket för att bekämpa IS.
Att kliva i samma båt som Putin bekymrar kanske inte Trump så mycket, men de amerikanska styrkor som hypotetiskt skulle kunna sättas in i Syrien kommer med all sannolikhet att dras in i de syriska konflikterna på många fler sätt än det avsedda. Trump fördömde i valrörelsen Obamaadministrationens oförmåga att göra ett snabbt klipp och få bort IS ur Mellanöstern, men de problem som fanns då finns kvar också efter presidentskiftet.
Till dessa problem kommer naturligtvis att IS hotar med terrorangrepp utanför Mellanöstern som ett slags hämnd för att dess ”kalifat” steg för steg elimineras på marken. Det kan finnas kvar i den virtuella världen länge än.
Den besvärliga sanningen är att kampen mot IS måste föras på fler fronter än den militära, inte minst den ideologiska. Och kampen kan inte bara föras av utomstående, som USA, utan måste drivas av stater och andra typer av aktörer inom själva Mellanöstern, under lång tid framåt.
Också här har det brustit. Men en organisation som infört slaveri och ofattbart barbariska avrättningsmetoder och bedrivit vad som bara kan beskrivas som folkmord på shiamuslimer och andra religiösa minoriteter i de områden man kontrollerar måste under alla omständigheter kämpas ned.
Attacker i andra delar världen måste stoppas innan de äger rum. Det sker inte på 30 dagar.
Håkan Holmberg