Världens reaktioner på ebolaepidemin i Västafrika under det senaste halvåret kan liknas vid en slags kontrollerad panik. Tänk om detta skulle vara pandemin med stort P och vi står där utan ett fullgott vaccin. De senaste veckorna har fall av ebolasmitta konstaterats i bland annat USA, Tyskland, Spanien och Australien. Nu kommer också den samfällda och (äntligen) kraftfulla reaktionen från världssamfundet: Ebolaviruset ska stoppas på plats, i Guinea, Sierra Leone och Liberia.
”Det värsta jag varit med om” sade läkaren Hans Rosling häromdagen om situationen i de tre länderna, han som har upplevt sjukdom och svält i decennier genom sitt arbete. Kanske bidrog uttalandet till att sätta fart på Sveriges del av insatserna. Regeringen har avsatt 145 miljoner kronor extra för humanitära insatser, igår meddelades också att Socialstyrelsen förbereder en aktion för att skicka ned personal till regionen. Inom ”några dagar” ska svenska sjukvårdare finnas på plats. Den som eventuellt blir smittad kommer att hämtas hem med militärflyg som står i ständig beredskap.
Ebolaviruset smittar inte via luften, utan kräver kroppslig kontakt för att överföras. Därför är det osannolikt att smittan sprids vidare när den väl når länder med lättillgänglig sjukvård och möjlighet att isolera patienter. Personer som smittats i Afrika kommer att fortsätta komma till Sverige och andra länder i västvärlden, men väl där finns nu en hög beredskap för att minimera risken för vidare spridning.
Detta förtar inte att det råder ett akut läge i västra Afrika. Smittspridningen är inte på något vis under kontroll. Det tycks också som om omvärlden nu reagerar i sista stund, innan fallen helt enkelt blivit så många att det inte går att hejda, även det en observation av Hans Rosling. Antalet smittade växer exponentiellt då varje smittad kan ha kontakt med minst ett par personer innan han eller hon ens misstänker någon sjukdom.
Hur lätt hade det då inte varit att agera redan före sommaren, innan dödsfallen kunde räknas i tusental? Det kan man fundera på, liksom att man fundera på vad som hade hänt nu om inte den spanska sjuksköterskan och den norska hjälparbetaren hade smittats. Hade hjälpinsatserna fördröjts ytterligare?
Världen har inte sett någon pandemi (globalt spridd epidemi) sedan den så kallade Hongkonginfluensan i slutet av 1960-talet. Fågelinfluensan och svininfluensan har båda varit tänkbara kandidater under 2000-talet, men spridningen har kunnat hejdas. Det är fortfarande oklart vilken roll massvaccineringarna spelade i detta. I Sverige vaccinerades fyra miljoner personer mot bara sex miljoner i övriga EU, men antalet insjuknade blev inte fler i andra EU-länder.
Det finns alltså ingen anledning till panik över ebolaepidemin, men väl kraftfulla insatser och allt stöd till den sjukvårdspersonal som trots riskerna väljer att hjälpa till.