Det senaste halvåret har betytt glädje och sorg i den lilla orten Morgongåva i västra Uppland. Glädjen består i att e-handelsföretaget Adlibris kommer att finnas kvar och att hela företagsparken har en ljus framtid. Samt att de nya bokpackande robotarna sparar mängder med sjukskrivningar, trötta leder och ryggbesvär.
Samtidigt innebär det en stor sorg för de 130 anställda lagerarbetare som fått lämna Adlibris. Automatiseringen kom inte som någon överraskning, men att skiljas från sin anställning kan för vissa vara som att förlora sin familj. Och även om de flesta pendlat till Morgongåva från Uppsala eller Sala och har större arbetsmarknader inom räckhåll, kan det vara osäkert om det finns liknande jobb som inte kräver särskild utbildning.
”Man oroar sig över vilka jobb som kommer att återstå till oss människor och om vår kompetens kommer att räcka”, sade Nathalie Björkfall till tidningen Arbetet när varslen lagts i höstas. Det är det inte bara lagerarbetare som undrar.
Att ”robotarna tar över” har varit en sanning i decennier, de senaste åren kombinerad med att ”AI tar över”. Chat GPT kom ut för 2,5 år sedan och sedan dess har gissningarna avlöst varandra. Hela branscher och yrkeskategorier har i princip dödförklarats. Dysterkvistar har mycket att välja på, till exempel Internationella Valutafonden IMF:s prognos om att 60 procent av alla jobb försvinner i mer utvecklade länder.
Den individuella rädslan för att inte behövas skiljer sig inte mycket åt mellan seklen då ångmaskinen och traktorn en gång orsakade samma konvulsioner. Den kollektiva rädslan för att hela samhällsbyggen hotas om och när en intelligens större än människans introduceras är ny och något som måste hanteras för sig. Om den förmågan verkligen finns?
Robotar som packar ordrar med böcker och kontorsmaterial är lika välkomna som gruv- och skogsmaskiner som förhindrat dödsfall och invaliditet när träd och gruvgångar rasat. Nya tekniker innebär utbildning och ett lyft för dem som jobbar kvar. Adlibris i Morgongåva har fortfarande 120 fast anställda.
Men det finns alltid offer i snabba omställningar. Som bekant går det också bara snabbare. Tidigare skedde kanske skiften mellan generationer. I dag går det knappast att jobba ens tio år med ”samma sak”. Det kommer att krävas utbildningsinsatser och det kommer också att krävas nytänkande inom näringslivet. Människor som inte känner att de behövs kan bli nog så kostsamma med tiden, utöver det personliga lidandet. Alla varken kan eller vill heller bli mopedbud som kör ut mat.