Tidigare utspel från Kristdemokraterna följdes i går av Annie Lööf och Centern som till helgen kommer att föreslå jobbstimulanser för nyanlända och Folkpartiet som på DN Debatt (Jan Björklund m fl) föreslår ett paket av åtgärder syftande till en tydligare arbetslinje i flyktingmottagandet.
FP:s debattartikel presenteras i DN med en missvisande ingress, ”för att integrationen ska fungera och fler komma i arbete måste ¬¬migrationspolitiken förändras”. Det måste den inte alls. Sverige ska även fortsättningsvis vara ett öppet land för den behöver skydd, slår Björklund fast. Sverige behöver invandring – problemet är att de låga trösklarna vid gränsen följs av höga, för många oöverstigliga, trösklar in på arbetsmarknaden. Integrationspolitiken måste diskuteras mer och nu görs det äntligen.
Flera av FP-förslagen är kända sedan tidigare, som språktest för medborgarskap. Språktest testades också inför framgångsvalet 2002 och kan därför ses som ett försök att bättra på usla opinionssiffror för FP. Som integrationspolitiskt instrument är det i bästa fall ett slag i luften. Att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara regel och permanenta beviljas när man får jobb är tänkt att öka drivkrafterna för att arbeta. Här blir undantagen ganska många eftersom regeln inte gäller för barnfamiljer (med barn under 18 år) eller för den som har fortsatt skyddsbehov och inte kan återvända till sitt hemland.
Men debattartikeln är också ett tydligt exempel (kanske det första) på att oppositionen inte längre är alliansen utan fyra självständiga partier. KD utmanas till exempel om vårdnadsbidraget som FP nu vill avskaffa. Det var i och för sig ingen hemlighet tidigare, men bidragets snedvridande effekter blir extra tydliga för gruppen utlandsfödda kvinnor. De är kraftigt överrepresenterade som vårdnadsbidragstagare vilket lett till betydligt sämre integration och lägre sysselsättning än för männen.
Och Moderaterna utmanas om lagen om anställningsskydd (las) och om ingångslönerna. Dessa trösklar till jobben har varit fredade under eran med Reinfeldt och Borg, men nu kan de diskuteras igen. Återigen blir de snedvridande effekterna extra tydliga om man tittar på gruppen nyanlända. De som söker sitt första jobb möts av en arbetsmarknad med höga trösklar, anpassad för dem som redan är etablerade i samhället.
Integrationspolitiken är ett öppet fält där Sverigedemokraterna, som vill strypa migrationen, förhåller sig passivt och där Socialdemokraterna sitter fast i regeringssamarbetet med MP. Problembilden är också väldigt tydlig när asylinvandringen är omfattande under en period, när segregationen inte kan tillåtas öka ytterligare och när den offentliga sektorn snart skriker efter arbetskraft. Här går det att skapa politik, vilket allianspartierna nu utnyttjar. Varje parti för sig, som sagt, men det är säkert inte omöjligt att komma överens i ett senare skede.