Det var utmärkt att kommunalrådet Mohamad Hassan (FP) snabbt och hårt kritiserade allianspartnern Centerpartiet för dess lokala valmanifest på tisdagen.
Tanken att villkora försörjningsstödet så att de fattigaste, mest utsatta kommuninvånarna utan ersättning tvingas utföra tjänster ”som kommunen inte har råd med” är både motbjudande och djupt problematisk. Och att nyanlända som inte lärt sig svenska på utsatt tid dessutom får försörjningsstödet minskat saknar inte bara rim och reson, utan även lagstöd.
Uppsalacentern avser dock att driva förslagen vidare – trots kritik från Centerpartiets riksorganisation.
De övriga alliansmedlemmarna reagerar dock knappt. Kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt (M) anser att det kommunalrådet Stefan Hanna (C) ”säger själv” får stå för honom. Och Ebba Busch Thor, kommunalråd för KD, säger att hon inte är intresserad av ”att kommentera andra allianspartiers förslag”!
Men det här är inte bara Stefan Hanna som ”säger”. Detta är Centerpartiets valplattform för Uppsala. Vad krävs för att Busch Thor ska reagera på ett annat allianspartis tokigheter – jordens undergång? Låt säga att alliansen vore ett parti, skulle man då inte tillåta intern kritik? Tystnaden från M och KD är inte bara osund. Deras väljare bör också få veta om C:s förslag gillas eller ogillas.
Centerns utspel kommer nu ändå att försvåra det framtida allianssamarbetet. Enligt Mohamad Hassan har FP-medlemmar hört av sig och ifrågasatt ett fortsatt samarbete mellan FP och C, sedan C nu närmat sig ”ett främlingsfientligt parti”, det vill säga Sverigedemokraterna. Stefan Hanna påstår i UNT att Uppsala ”spricker” om vi inte talar om ”problemen” med mottagande av flyktingar, som till exempel att ”Gottsunda brinner”(är det inte i Mellanöstern det brinner?). Även Maria Gardfjell (MP) säger till ABC att Centerns förslag lika gärna hade kunnat komma från SD.
Att försöka vinna röster genom att närma sig ett främlingsfientligt parti straffar sig på flera plan. Man gynnar det parti som man försöker ta väljare ifrån genom att legitimera dess idéer, samtidigt som det egna partiet undergräver sitt förtroende och ideologiska varumärke. Det allra allvarligaste är dock att man banar väg för farliga förenklingar och mytbildningar i hela samhällsdebatten.
Vi har sett hur negativt en sådan anpassning påverkat våra grannländer i Norden. Tack och lov har det hittills funnits en stark opinion i Sverige som rest sig när exempelvis nuvarande migrationsministern (M) talat om asylsökande individer som ”volymer”, eller när en tidigare integrationsminister (FP) föreslagit både språktest för nyanlända och slöjförbud i skolan.
Den fråga som nu reser sig inför kommande val är: Menar Centern i Uppsala allvar med sin valplattform?