I Bo Baldersons satiriska deckarroman ”Statsrådet och döden” från 1968 blir bokens huvudperson, statsråd i den socialdemokratiska regeringen, indragen i en mordutredning. Statsministern ser givetvis mycket alvarligt på situationen men konstaterar samtidigt att det kunde ha varit värre: ”Du kunde offentligt ha ifrågasatt vår alliansfria neutralitetspolitik”.
Den svenska neutralitetspolitiken är numera överspelad som en följd av EU- medlemskapet och den solidaritetsförklaring som riksdagen antog 2009. Solidaritetsförklaringen slår fast att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om ett EU-land eller nordiskt land skulle utsättas för ett militärt angrepp. Sverige är alltså inte neutralt, men alliansfriheten ligger fast. Och så bör det förbli enligt de flesta socialdemokrater. Medlemskap i Nato tycks inte vara ett alternativ.
Varför Socialdemokraterna motsätter sig ett medlemskap i den nordatlantiska försvarsalliansen är svårt att förstå. Vänsterpartiet är ideologisk motståndare till den liberala västvärlden och Miljöpartiets fredaktivism övergår inte sällan i naiv pacifism. Men Socialdemokraternas inställning är en annan. Såväl den nationella försvarsförmågan som det transatlantiska samarbetet har länge varit grundpelare i den socialdemokratiska politiken.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) besökte i veckan Pentagon för att underteckna ett avtal om fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA. Hultqvist menar att Ryssland har destabiliserat säkerhetsläget i Europa och att avtalet mellan Sverige och USA sänder tydliga signaler till Kreml. Men, lägger försvarsministern till, avtalet tecknas från en ”alliansfri situation”.
Hultqvists sätt att resonera kring det säkerhetspolitiska läget i Europa är klokt och balanserat. Det framstår som rimligt att öka det bilaterala samarbetet med USA. Men ett naturligt nästa steg bör vara ett fullvärdigt svenskt medlemskap i Nato. Det skulle innebära att Sverige är garanterat militärt stöd i händelse av en kris, men framförallt skulle det vara ett tydligt besked till väljarna om att Sveriges sympatier ligger hos den organisation som varit helt nödvändig för att garantera säkerheten och demokratin i Europa. Ryssland må misstycka, men de baltiska staterna skulle välkomna en svensk anslutning.
Nato har en socialdemokratisk generalsekreterare i Jens Stoltenberg och för socialdemokrater i flera västländer är medlemskap i Nato en självklarhet. Det bör det även vara för den svenska socialdemokratin. Efter Centerpartiets omsvängning är nu samtliga borgerliga partier för ett svenskt Natomedlemskap. Men en svensk anslutning måste ske i bred parlamentarisk enighet, och helst tillsammans med Finland. Socialdemokraterna har avgörandet i sin hand.
Sebastian Sundel
Vik ledarskribent