Om man tar chansen är en öppen fråga. De första reaktionerna från moderat håll gick ut på att ingenting förändrats för att Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson tagit på sig allt som brustit inom statsrådsberedningen och därmed kan synas bekräfta Hultqvists uppfattning att försvarsdepartementet fullgjort sina åligganden i tron att övriga aktörer fullgjorde sina.
Motsvarande kommentarer från Liberalerna och Centerpartiet var mer avvaktande. Alliansen har ju tidigare öppnat för att misstroendet mot försvarsministern kan omprövas om nya omständigheter kommer fram. Anser man att Lennartssons avgång och skälen till denna är en sådan ny omständighet? Eller biter man sig fast i den huvudlinje man hittills följt?
Det klokaste för alliansens egen del vore att släppa misstroendeförklaringen mot Hultqvist. Man lär lätt vinna en sådan votering i riksdagen, men vinner därför knappast några politiska poäng bland väljarna. Och det är omöjligt att hävda att man i så fall låtit regeringen komma undan skandalen i Transportstyrelsen för billigt.
Två avgångna statsråd och en statssekreterare, därtill statsministerns närmaste medarbetare, är inte något lågt pris att betala för ett haveri av detta slag. Dessutom fortsätter granskningen i Konstitutionsutskottet och misstroendekrav kan ställas igen om tillräckligt graverande omständigheter kommer fram.
Regeringen har redan gett alliansen möjlighet att avstå från planerade misstroendeförklaringar på grund av innehållet i den kommande statsbudgeten. Två av tre kritiserade skattehöjningar har tagits tillbaka och en tredje har gjorts om. Här har uppenbarligen kontakter skett i förväg med ledande borgerliga politiker, och några misstroendeförklaringar kommer nu inte att ske.
Alliansen bör avstå också från misstroendevoteringen mot Hultqvist – och det inte bara på grund av att Emma Lennartsson tagit på sig ansvaret för felbedömningarna. Det finns visserligen ingen paragraf som säger när och under vilka omständigheter som misstroendeförklaring mot statsråd ska kunna väckas. Men det har hittills betraktats som självklart att detta är en åtgärd som bör reserveras för uppenbara missgrepp i själva ämbetsutövningen, inte för att man ogillar innehållet i statsrådets eller regeringens politik.
Därför var hotet om misstroende med anledning av de tilltänkta skattehöjningarna olyckligt. Och när det gäller Hultqvist är det inte uppenbart att det är hos honom eller på försvarsdepartementet som de stora bristerna funnits.
Vad som däremot är allt tydligare är att det var ett misstag av Stefan Löfven att 2014 upphäva den ordning från 2008 där ansvaret för krisberedskapen lades direkt under statsministern själv. Ansvaret blev oklart, med följder som vi nu alla kan se.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör