Ändå finns många frågetecken. Greklands nye utrikesminister Nikos Kotzias avstod från att använda sin vetorätt mot nya och utvidgade sanktioner mot Ryssland för dess angreppskrig mot Ukraina. Men vad Greklands nye premiärminister Alexis Tsipras i verkligheten tänker är osäkert. Kotzias uttalade sig diffust när utrikesministermötet i Bryssel inleddes, men hävdade senare att kritiken mot sanktionsförslaget egentligen gällde att hans regering inte fått ge synpunkter i förväg. Ganska naturligt, eftersom denna regering bara är några dagar gammal.
Grekland har en historia av ovilja att hålla på demokratiska principer i utrikespolitiken. Tidigare var det nu nästan bortsopade socialdemokratiska partiet Pasok den största syndaren. Det nya regeringspartiet Syriza är en blandning av olika typer av vänsterextrema rörelser med osäker demokratisk trovärdighet och sitter nu i koalition med det högernationalistiska partiet Anel som i likhet med exempelvis Fidesz i Ungern snarare ser Putins Ryssland som en modell än som ett hot.
Kombinationen av länder som Grekland, Cypern, Ungern och Tjeckien (!) och EU:s nya utrikeskommissionär Fedrica Mogherini från Italien kan alltjämt bli ett bekymmer om den ryska framfarten i Ukraina fortsätter. Desto viktigare är det att länder som länder som Sverige bidrar till den nödvändiga motvikt som utgörs av de baltiska staterna och Polen, vars tidigare premiärminister Donald Tusk nu är ordförande för Europeiska ministerrådet.
Ännu en möjlig tolkning av Greklands val att inte krångla i utrikespolitiken är naturligtvis att man hoppas underlätta de påbörjade förhandlingarna om landets ekonomi. Motståndet i övriga EU mot Greklands ekonomiska politik under decennier är stort och Alexis Tsipras måste kunna uppvisa åtminstone någon framgång. Då är ett uteblivet veto i utrikespolitiken ett billigt pris.