Gui Minhai har suttit fängslad i Kina och släpptes enligt kinesiska myndigheter den 17 oktober. Men ingen kunde redogöra för var han befann sig. Ett samtal som han under torsdagen kunde ringa till sin dotter gav vid handen att det alltjämt krävdes polistillstånd för att resa till Europa. Frigivningen tycks alltså ha varit mer skenbar än verklig.
Hela situationen inger rysningar. Först rövades Gui Minhai bort från sin lägenhet i Thailand i oktober 2015 och fördes till Kina där han spärrades in för påstådd delaktighet i en trafikolycka. Den verkliga orsaken var uppenbarligen att han genom det förlag och den bokhandel som han drev i Hongkong gav ut böcker med satiriska skildringar av det kinesiska ledarskiktet. Inget som liknar en normal rättegång har ägt rum. Fyra av hans kolleger greps – eller försvann – vid samma tidpunkt.
Kina har nu alltså officiellt meddelat svenska UD att straffet för den påstådda delaktigheten i trafikolyckan är avtjänat – men beskedet omgavs redan från början av dunkel. Kanske kan Gui Minhai efter en tid ändå resa till Europa, kanske hålls han i praktiken i en sorts husarrest på obestämd tid.
Det kinesiska agerandet ingår i ett mönster. Organisationen Human Rights Watch har gett flera exempel på hur oppositionella eller allmänt obekväma personer påstås vara fria, medan de i verkligheten bara förts över till en inspärrning av annorlunda slag. Även om Gui Minhai skulle friges på riktigt så kvarstår detta mönster för hur regimen anser sig kunna behandla människor som stör bilden av en framgångsrik stormakt med ”harmoniska” inre förhållanden.
Denna gång gäller det en svensk medborgare och en kinesisk kränkning av såväl Sverige som Thailand och av det delvis självstyrande Hongkong. Nästa gång kan det gälla andra länder och deras medborgare. Kinas beteende kräver samordnade motåtgärder på bred internationell front.
Håkan Holmberg