Efter britternas beslut att lämna EU och Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har högerpopulister vädrat morgonluft i flera länder. Den amerikansk-polska författaren Anne Applebaum har talat om en populistisk international av politiker och partier som förenas i sitt motstånd mot öppenhet och tolerans. I Sverige har Jimmie Åkesson välkomnat brexit och med tillförsikt sett fram emot supervalåret 2017 då det är val i ett antal viktiga EU-länder.
Intresset för veckans parlamentsval i Nederländerna var därför stort. Hur skulle det gå för Geert Wilders och hans främlingsfientliga Frihetsparti (PVV)? Skulle PVV, buret av en EU- och invandrarkritisk våg, rentav bli landets största parti?
När valet nu är färdigräknat är ett av resultaten att PVV gått framåt, men bara marginellt. Premiärminister Mark Ruttes högerliberala parti VVD backar något men behåller sin ställning som landets största parti. Valets stora förlorare är socialdemokratiska PvdA som suttit i regering tillsammans med VVD sedan 2012.
I en valrörelse som handlat en hel del om migration och där regeringen skärpt tonen mot invandrare är det extra glädjande att valets verkliga vinnare är två partier som gått till val på ett annorlunda budskap. Miljöpartiet Grön vänster och socialliberala D66 har tagit tydlig ställning för öppenhet och mångfald. Det har belönats av väljarna. Valdeltagandet var dessutom högt. Kanske har Donald Trump fungerat som ett avskräckande exempel och fått holländarna att gå och rösta för en annan politik än den i USA.
Nu tar arbetet med att bilda en ny regering vid. Alla partier har avvisat samarbete med Geert Wilders parti. Att socialdemokraterna skulle ingå i nästa regering är inte troligt med tanke på hur hårt partiets straffats av väljarna. Men Mark Rutte bör ändå kunna bilda en stabil regering med tyngdpunkt i den politiska mitten. VVD, D66 och kristdemokratiska CDA får tillsammans 70 av 150 mandat. Det räcker inte för majoritet, men det ger en god grund för vidare regeringsförhandlingar, kanske med Grön vänster.
Det holländska valresultatet är ett bakslag för högerpopulismen. Tillsammans med presidentvalet i Österrike i december i fjol, där högerpopulisten Norbert Hofer förlorade, visar parlamentsvalet i Nederländerna att den nationalistiska och främlingsfientliga trenden är, om inte bruten, så åtminstone försvagad.
Senare i vår är det presidentval i Frankrike och i höst är det val till den tyska förbundsdagen. Marine Le Pen kan bli Frankrikes president och invandringskritiska partiet AFD kan bli stort i Tyskland. För den som vill ha ett öppet och liberalt Europa finns fortfarande skäl för oro. Men det holländska valet är ändå en ljuspunkt som visar att högerpopulismens väg inte är den enda möjliga. Det europeiska supervalåret har börjat bra.
Sebastian Sundel