Men redan att Mauricio Macri, kandidat för det marknadsekonomiskt inriktade partiet PRO, kunde väljas är en viktig framgång. PRO är en fusion av flera partier med gemensamt mål att försöka bryta den ekonomiska isolering, den stagnation och den korruption som blivit alltmer påtaglig under två presidenter från det populistiska peronistpartiet.
Peronismen har ibland framstått som en vänsterpopulistisk rörelse, ibland som en högerpopulistisk. Det gemensamma har hela tiden varit en bidragspolitik utan täckning i verkliga tillgångar, ekonomisk isolering från omvärlden och nationalism. Med sådant kan man ofta vinna väljare, men dessbättre inte hur länge som helst.
De två senaste peronistiska presidenterna, Nestor Kirchner och Christina Fernandez de Kirchner har presiderat över en utveckling där landet i praktiken fått två valutor – dollar, som alla vill ha, och peso – där landet skurits av från de internationella kreditmarknaderna, där utländska företag lämnar landet och där företag som vill exportera måste betala tull.
Den självklara följden av en sådan ordning är att företagare bemödar sig om att smörja politiker snarare än om att utveckla produkter som går att sälja. Inflationen har rusat i höjden och ekonomin har raserats, men regeringen har förbjudit motsvarigheten till Statistiska centralbyrån att publicera ekonomiska data.
Korruption, inte minst på den allra högsta politiska nivån, gör inte saken bättre. Och många undrar fortfarande vad som egentligen hände när en åklagare påträffades död dagen innan han skulle vittna inför landets kongress.
Valen hålls dock i god ordning och en knapp majoritet av väljarna valde denna gång att satsa på en kandidat som lovar förändring över hela det politiska fältet. Macri har ingen egen parlamentarisk majoritet och risken att de reformförslag han presenterat blockeras både i parlamentet och av de peronistiskt styrda fackföreningarna är påtaglig.
Men kanske kan valsegern i sig förbättra hans möjligheter att få igenom åtminstone några strategiska förändringar. Macri vill avskaffa valutaregleringen och anpassa pesons värde till verkligheten. Han vill att det ska löna sig för företagare och entreprenörer att utveckla bättre produkter. Han har lovat att ta itu med droghandeln, som expanderar och förgiftar Argentinas ekonomiska liv och han har lovat krafttag mot korruptionen. Utrikespolitiskt vill han ha goda relationer till USA – ett land som Argentina en gång i tiden, när ekonomin stod på topp, gärna jämförde sig med.
Argentina har kapacitet nog att åter bli en ekonomisk framgångssaga, med en mer stabil grund också för välfärdspolitiken. Men isolering från omvärlden och nationalistisk retorik leder inte dit.
Håkan Holmberg