Bland de nuvarande riksdagsledamöter som strukits av valberedningen finns bland andra Kent Ekeroth, Mikael Jansson och Linus Bylund. Hur ska det uppfattas?
Svaret är förstås att det ska uppfattas precis på det sätt som valberedningens talesperson Josef Fransson beskriver: Syftet är att undvika skandaler och minska risken för att SD-ledamöter i stället blir politiska vildar. Just nu finns hela fyra sådana som lämnat eller uteslutits ur partiet och en femte har lämnat riksdagen på grund av en brottsmisstanke. För att minska riskerna för nya pinsamheter har valberedningen begärt utdrag ur polisens belastningsregister om samtliga kandidater och kontrollerat vad de skrivit och sagt på sociala medier. Det säger det mesta.
Däremot säger strykningarna ingenting om de struknas politiska åsikter. De har inte ifrågasatts för att de är särskilt extrema eller omdömeslösa när det gäller politiken – i det avseendet är deras åsiktsprofiler ungefär densamma som för de 60 som får förtroendet att stå kvar. Och tongivande Sverigedemokrater som Mattias Karlsson, som vill likrikta folkbildningen i Sverige, Richard Jomshof, som tycker att villkoret för att judar ska få leva i Sverige är att de inte blir ”för många”, eller Björn Söder, som försvarar inskränkningarna i domstolarnas och mediernas frihet i Polen finns alla kvar. Linus Bylund, som sagt egendomliga saker om både medierna och om Kristallnatten 1938, stryks visserligen men ska i stället få någon ny viktig roll inom partiet.
Åsikterna var inte problemet. Och eftersom SD är ett närmast extremt toppstyrt parti så får man väl anta att listan antas med acklamation.
Håkan Holmberg