Anställda kan bli uteslutna från arbetsuppgifter grund av sin religiösa trosuppfattning. ”Sådana önskemål kan man ju ha”, säger biståndschefen i Gnesta när Aftonbladet ringde henne i veckan, angående en 85-årig mamma som behöver ett boende, men som ville slippa personal som bär slöja.
Ärendet är påhittat, men omsorgschefernas reaktioner är på riktigt. I 16 av 20 tillfrågade kommuner svarade de ja på frågan om det gick att ordna personal utan slöja: ”Det går bra!” Några var lite svävande. Omsorgschefen i Töreboda kände sig ”trängd” och bad att få återkomma, vilket hon inte gjorde. Bara i en kommun, Skellefteå, svarade biståndschefen det enda rätta: ”nej, det blir ju diskriminering!”. Exakt.
Att detta självklara svar var ett undantag är djupt oroande. Ett klädesplagg – symboliskt eller ej – avgör inte hur skicklig en anställd i äldreomsorgen är. Men framför allt är det en rättvisefråga. En person med slöja har samma rätt att finnas överallt i samhället som människor utan slöja.
Men frågan var ju påhittad. Existerar verkligen liknande önskemål på riktigt? Javisst. Förra veckan hängde en chef vid ett äldreboende i Norrland upp ett anslag i personalrummet, med uppmaning till mörkhyad personal att inte uppsöka vårdtagare. Detsamma gällde manlig personal.
En mörkhyad person upplevde den kränkande uppmaningen totalt verklighetsfrämmande, efter att själv många gånger ha jobbat vid det aktuella boendet utan att uppleva några problem. Ärendet anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen, DO.
För självklart är även detta diskriminering. Att förbjuda människor att arbeta med hänvisning till hudfärg kan inte bottna i annat än rasism.
När valfrihet i vården infördes var det knappast en utveckling av detta slag som avsågs. Eller kanske somliga människor totalt har missupfattat Jan Björklunds (FP) formuleringar, när han påpekar att äldre ska få bestämma vem som ska utföra hemtjänst, och att funktionshindrade ska få välja vem som ska komma hem och sköta om dem... Tror de till exempel att man kan välja person efter tro?
Det känns osannolikt att ett företag i vårdbranschen skulle misstolka intentionen och erbjuda tjänster där de anställda är vita alternativt svarta, kristna eller judar, män eller kvinnor, och så vidare. I så fall skulle det sannolikt bli ett ramaskri. Men att representanter för svenska kommuner, alltså myndighetspersoner, inte förstår bättre än att säga ja till önskemål om att få välja personal utan slöja är djupt oroande.
Vi kan inte ha samhällsfunktioner som antyder att klädesplagg eller hudpigmentering skulle säga något om en människas personlighet, yrkesskicklighet, trevlighet, ärlighet och så vidare. Men tyvärr verkar vi vara på ett sluttande plan mot en sådan avgrund..