Under gårdagen rapporterade UNT att en man i 25-årsåldern står åtalad för “otillåten taxitrafik” sedan han vid ett flertal tillfällen setts åka runt i centrala Uppsala och erbjuda skjuts mot betalning, trots att han inte hade någon taxilegitimation.
Men är det verkligen rimligt att lagen ställer krav på en särskild legitimation för att kunna ta betalt för att skjutsa någon med bil? Taxilegitimationen, tillsammans med andra regleringar som krav på taxameter och ett särskilt trafiktillstånd sätter käppar i hjulet för nya aktörer som vill utmana de etablerade jättarna.
Frågan aktualiserades för några år sen när företaget Uber lanserade sin tjänst Uberpop i Sverige. Affärsidén var en delningstjänst för samåkning, där förarna inte hade taxilegitimation och körde sina privata bilar vilket gjorde priserna lägre än renodlade taxibolags motsvarande.
Taxibranschen blev förståeligt nog rädda och förbannade av den nya konkurrenten och lade stor möda och kraft på att försöka smutskasta och på andra sätt motarbeta tjänsten. Några rättstvister och en försenad statlig utredning som skulle se över ny lagstiftning för samåkningstjänster, senare, gick Uberpop i graven.
Som ekonomen Gustaf Palmér noterar i rapporten “En taxi på varje garageuppfart” (Timbro, 2017) har Sverige varit sega med att utveckla lagstiftning som är anpassad efter de nya delningstjänsterna för samåkning. Företag väljer ofta att inte etablera sig här av detta skäl. Rättsläget är oklart och innebär för stora risker.
Samtidigt har Socialdemokraterna en återkommande tendens att ställa sig bakom de stora drakarna snarare än uppstickarna, oavsett vilken bransch det gäller. Detta trots att sämre konkurrens leder till sämre villkor för konsumenterna.
Palmér påpekar också att samåkningstjänsterna slipar ner trösklarna till arbetsmarknaden. Genom den flexibilitet det innebär att kunna arbeta när man vill är delningstjänster ett praktiskt sätt för exempelvis pensionärer och studenter att tjäna extra, och även för arbetslösa att få ett jobb. Dessutom finns potential att konkurrera bort den svarta taximarknaden.
Angående skatter på samåkningstjänster riktades det delvis legitim kritik mot tjänsten UberPop. En del förare fuskade och gav falska deklarationer, eller deklarerade inte alls. Bland de som inte åkte dit för brott var det ett stort antal förare som blev upptaxerade av Skatteverket. Här måste lagen vara tydlig med vad som gäller och man måste effektivt kunna kontrollera att förarna sköter sig.
Det är inte rimligt att det faktum att somliga har fuskat sig förbi skatt tillåts stå i vägen för ny lagstiftning och det överväger inte i sig de omistliga fördelar som kommer med en avreglerad och blomstrande samåkningsmarknad.