Tror man inte på den grundprincipen är det inte troligt att man söker sig till yrken inom rättsväsendet. Däremot är det fullt möjligt att man ägnar sig åt politik. Och därför är det ofrånkomligen ett problem om det finns nämndemän i svenska domstolar som anser att människor inte ska dömas med utgångspunkt från gärningar och bevismaterial utan med utgångspunkt från sin bakgrund.
Poängen med nämndemän är att lagtolkningen ska tillföras ett mått av sunt förnuft och gott omdöme utöver den rena juridiken. Med den ordning vi länge haft i Sverige har det varit partiernas uppgift att garantera just detta. Alla har räknat med att grundläggande rättsprinciper haft större tyngd än partipolitiska uppfattningar.
Säkert finns det nämndemän som utsetts av Sverigedemokraterna som accepterar principen om likhet inför lagen även om de vill stänga Sverige för invandring. Men i ett antal uppmärksammade fall har det varit annorlunda. Sverigedemokratiska nämndemän har öppet uttalat sig för diskriminering av romer och muslimer och klargjort att de tänker följa dessa uppfattningar också i nämnden. Handlar det därtill om nämndemän i landets fyra migrationsdomstolar så kan man med goda skäl hävda att nämndemän som utgår från en partipolitisk uppfattning att invandring ska förhindras är ett hot mot asylsökandes rätt till en korrekt prövning.
I dagarna utses över 8000 nya nämndemän runt om i landet, varav åtskilliga fler än förut just från Sverigedemokraterna. Någon kan hävda att också nämndemän som är starkt positiva till invandring kan medverka till att lagar och regler tolkas på ett annat sätt än vad som varit avsikten. Men ”risken” att en prövning av asylskäl blir alltför välvillig kan inte jämföras med den direkta skada som en enskild person kan utsättas för om nämnden befolkas av personer som anser att uppehållstillstånd aldrig eller nästan aldrig ska medges, oavsett vilka skäl som kan åberopas.
Så sent som förra året föreslog en utredning en rad reformer för att bredda rekryteringen av nämndemän och minska de politiska partiernas roll. Fri ansökan, fri nomineringsrätt, en fri kvot på 50 procent, obligatorisk utbildning, tydliga kravprofiler och bättre möjligheter att hålla borta kriminellt belastade personer hörde till förslagen. Riksdagen har också bifallit flera av dessa.
Men den debatt som under hösten har förts om de politiska partiernas roll i nämndemannasystemet antyder att förändringarna inte räcker för att förtroendet för systemet ska bestå. Ett ”systemfel” som nu aktualiserats tydligare än förut, säger Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg till Svenska Dagbladet.
Så är det. Därför behöver vi få genomtänkta förslag på hur ett helt nytt system skulle kunna se ut.