Efter måndagens beslut i kommunfullmäktige är Uppsala ett steg närmare fyra järnvägsspår fram till länsgränsen. Det är bra, men ännu bättre hade det varit om en enig kommun lagt fram sin ansökan för de statliga infrastrukturbesluten. Det borde ha gått att få till en överenskommelse om såväl bostadsbebyggelsen som en bro över Fyrisån för både spårvagnar och annan trafik.
Valet mellan att bygga spårväg med statligt stöd eller egna bussförbindelser borde inte vara svårt. Men Uppsala har under decennier velat fram och tillbaka, mellan olika bussystem, spårtaxisystem och spårväg. Det är som att man väntar på den perfekta kollektivtrafiklösningen. En lösning som aldrig kommer och under tiden växer bilköerna runt om i staden.
Fyrspåret var ett tillfälle att sätta ned foten. När staten äntligen kastar blickarna mot flaskhalsen norr om huvudstaden, där jobbtillväxten riskerar att avta för att de anställda varken har någonstans att bo eller möjlighet att pendla, måste man agera snabbt och enigt. Fyrspåret var genialt så till vida att det betalar sig självt, med nya bostadsområden och stigande markpriser från Uppsala mot Knivsta och Arlanda. Men Uppsala tvekar.
Det är ingen självklarhet att staten bidrar till lokala kollektivtrafiksatsningar. Kön av kommuner som ansöker är lång, och även om den så kallade Ultunalänken (till den nya stationen i Bergsbrunna) går i lås är det långt ifrån säkert att det blir ja om ett år när den resterande spårvägen (fram och tillbaka till Resecentrum) beslutas. Uppsala riskerar att bli stående med ett halvt spårsystem då man inte klarar investeringen på egen hand.
”Spårvagnar är en möjlighet, inget tvång”, sade Fredrik Ahlstedt (M) till UNT efter debatten i måndags. Han försöker därmed att skjuta upp beslutet om vad som menas med ”en länk för kollektivtrafik med hög kapacitet”. Liberalerna anser å sin sida att Miljöpartiet använt fyrspåret för att kuppa igenom spårvagnarna. Den här debatten hade kunnat vara uppfriskande för några år sedan, men inte några månader innan regeringen ska fatta sitt beslut i frågan.
Uppgörelsen om fyrspår gäller inte bara kollektivtrafik utan också bostäder. Här har Uppsala kommun haft motsatt strategi under 2010-talet – bygg först och fråga sedan ungefär. En stor del av de 33 000 nya bostäder som ingår i paketet står redan färdiga eller är planerade. Ulleråker, till exempel, där 8 000 bostäder blev 7 000 då grundvattnet hotades. Samma grundvatten kan fortfarande sätta stopp för fortsatt utbyggnad, liksom för bron i åriket (UNT 28/1).
Nya invånare lär inte uppfatta Uppsala som staden lagom. Någonstans att bo kan man få mycket snabbare än på andra håll i landet. Men besked om pendling till jobb och fritidsaktiviteter får man vänta länge på. Det är bara att rätta in sig i bilkön på Dag Hammarskjölds väg.