Riksdagens justitieutskott har nu justerat sitt yttrande över regeringens förslag till obligatoriska id-kontroller av alla som passerar Sveriges gräns med allmänna transportmedel. Förslaget innebär en mycket långtgående inskränkning i människors rörelsefrihet och en påtaglig begränsning av de praktiska möjligheterna att söka asyl.
Man får anta att regeringens förslag går igenom i riksdagen. Men medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet bundit sig för att den nya lagen ska gälla i tre år med tillämpningsföreskrifter som gäller sex månader i taget, vill Liberalerna (Folkpartiet), Moderaterna och Kristdemokraterna begränsa giltigheten till sex månader. De anser dessutom att regeringen ska vara skyldig att ompröva föreskrifterna varje månad.
Centern och Vänsterpartiet går emot förslaget i dess helhet, medan Sverigedemokraterna vill att kontrollerna ska gälla för alltid.
Ännu en skiljelinje är att Liberalerna och Kristdemokraterna vill att barn som reser med förälder som har id-handling ska undantas från id-kontroll. Men L, M och KD har inte försökt driva igenom en återremiss, trots att ärendet är illa berett och har fått ovanligt hård kritik av lagrådet. Det borde de ha gjort.
C och V röstar förmodligen nej till hela förslaget. Men väljer de att stödja L, M och KD i frågan om giltighetstiden så måste regeringen få stöd av SD för att få igenom tremånadersförslaget. Det är knappast vad Löfven och Romson önskar sig.
Spelar skillnaden mellan tre år och sex månader någon roll? I båda fallen får vi ju denna olyckliga lagstiftning.
Jo, skillnaden kan ändå visa sig vara viktig. Ju längre tid som en tvivelaktig lagstiftning gäller desto större är naturligtvis risken att den kommer att uppfattas som sakernas ”naturliga” tillstånd och i praktiken permanentas. Med en giltighetstid på sex månader är möjligheten att riva upp lagen större, när den så kallade akuta nödsituationen förmodligen inte längre föreligger. Detsamma gäller om tillämpningsföreskrifterna ska omprövas varje månad i stället för en gång i halvåret. Och kravet från L och KD att lagen inte ska gälla barn som reser i förälders sällskap innebär ändå att en rest av rimlighet och humanitet finns kvar också i fortsättningen.
Regeringen har dessbättre dragit tillbaka det förslag som skulle göra det möjligt att stänga Öresundsbron. Kanske var detta förslag mest en manöver för att i stället få igenom id-kontrollerna. Men också det förslaget är, som lagrådet påpekat, hafsigt hopkommet och utan konsekvensanalys.
Transportföretagen tvingas uppträda som myndigheter, restiderna förlängs, kostnaderna stiger. Ju kortare tid denna lagstiftning gäller desto bättre.
UNT Ledare