Konservativa Torypartiet i Storbritannien har utövat utpressning mot David Cameron som i sin tur har utövat utpressning mot EU. Det går endast för sig om man är stor och mäktig. Som den nationalistiska och EU-skeptiska brittiska opinionen. Eller som Storbritannien i ett EU-samarbete som riskerar att falla samman.
Således kommer britterna sannolikt att få sina undantag. Man får mer makt i sitt eget parlament, på bekostnad av EU-kommissionen och EU-parlamentet i Bryssel. Och så får man det som kallats för en ”social nödbroms”, det vill säga rätt att ge färre bidrag och sociala rättigheter till andra EU-medborgare som arbetar i Storbritannien. När de andra stats- och regeringscheferna sagt ja vid det pågående toppmötet kan Cameron se framtiden an med tillförsikt och utlysa den utlovade folkomröstningen om EU, kanske redan i juni.
Mikael Feldbaum på nättidningen Dagens Arena ger på torsdagen en beskrivning av hur onödig den sociala nödbromsen faktiskt är. EU-migranter är redan undantagna från arbetslöshetsunderstöd och det som går att få i form av barnbidrag och låglönebidrag är småpengar i sammanhanget. Särskilt om man jämför med de 26 miljarder kronor som andra EU-medborgare betalar skatt, inkomstskatter och moms, i Storbritannien varje år.
Storbritannien är ett exempel på utmärkt integration då 70 procent av den utlandsfödda befolkningen har arbete. Britterna behöver arbetskraftsinvandringen från Östeuropa, till exempel i byggsektorn. Och de behöver folk som tar alla sämre betalda jobb som gör att samhället fungerar. Ändå tillåts en främlingsfientlig klick i regeringspartiet diktera politiken med lättköpta påståenden om att andra kommer och tar jobben. Det är David Camerons eget ansvar att det blivit så.
För EU som helhet har 2016 börjat bättre än 2015, som var ett lågvattenmärke i unionens historia. I alla fall så har exempelvis trycket på Polen varit större när grundläggande fri- och rättigheter åsidosatts, än det tidigare var på Ungern. Kanske finns också en öppning i diskussionen om omfördelningen av alla flyktingar som fortfarande befinner sig i Grekland. Det är åtminstone vad Stefan Löfven hoppas, enligt vad han sade till EU-nämnden i onsdags.
Men om flyktingpolitiken, klimatpolitiken och Greklandskrisen ska hinnas med gäller det att de brittiska barnbidragen till polska byggnadsarbetare kan avhandlas som planeras. Målet var ett beslut på fredagsmorgonen, men Donald Tusk, ordförande i Europeiska rådet, varnade i går för en utdragen process: ”det finns ännu inga garantier för en uppgörelse”.
Det finns många negativa aspekter på Storbritanniens särbehandling. Den öppnar för en vidare utveckling mot en splittrad union där deltagarna både har olika ambition och olika ansvar. Det som händer är ingenting önskvärt. Men det är ännu sämre om Storbritannien lämnar EU.