Han har i och med sin krigsföring i Ukraina visat att han har som långsiktig plan att bygga upp en 2000-talets motsvarighet till Sovjetunionen, med de östeuropeiska länderna som ”samarbetspartners”.
Om säkerhetsläget i Europa förändras drastiskt är Östersjön ett strategiskt område. Senare i vår planerar USA tillsammans med en rad europeiska länder, däribland Sverige och Finland, att genomföra en flygövning i Östersjöområdet.
I måndags uppgav Expressen att utrikesminister Margot Wallström accepterat Putins krav – att svenska Jas-plan inte ska landa i Estland under övningen. Uppgifterna orsakade en kris i regeringskansliet men dementerades av Wallström på tisdagen. I stället ska det ha rört sig om ett samtal, där utrikesdepartementets kabinettsekreterare helt enkelt diskuterat svenska militära övningar med Rysslands ambassadör. Försvarsmakten har också meddelat att det aldrig varit aktuellt att använda sig av estländska flygbaser.
Att Sverige inte tar regelrätta order från Moskva är givetvis en lättnad. Om uppgifterna att UD gått med på Putins krav hade varit korrekta så hade det rört sig om en skandal. Men att företrädare för utrikesdepartementet över huvud taget finner sig i att Ryssland kommer med synpunkter på svenskt deltagande i militärövningar är fortfarande uppseendeväckande.
Tidigare har Ryssland deltagit i liknande övningar i Östersjöområdet, men nu är tongångarna annorlunda. Det lär inte komma som en nyhet för någon att Putin vill utöva inflytande över europeiska länders militära samarbeten. Ett svenskt och finländskt Natomedlemskap skulle antagligen få den ryske presidenten att gnissla tänder ordentligt.
Man kan undra om Margot Wallström är rädd för Ryssland, en känsla som hon tidigare antytt att det svenska folket skulle bära på. Hon har tidigare hävdat att EU:s handelsavtal med Ukraina skulle vara en bidragande orsak till Rysslands imperialistiska krigsföring – att någon reagerar på ”andra sidan”. Under Folk och försvars konferens i januari argumenterade Wallström mot ett svenskt medlemskap i Nato med hänvisning till att det skulle vara en ”olycklig signal ut i världen”. Givetvis syftade hon då på Ryssland. Att de baltiska staterna skulle uppröras över att Sverige tog steget och blev fullvärdig medlem i den säkerhetsorganisation som balterna själva tillhör är knappast tänkbart – snarare är det precis tvärtom.
Om det är något det svenska folket likväl som de baltiska staterna har anledning att oroas över är det Sveriges nuvarande inställning till Ryssland. Sverige har ett ansvar gentemot Östeuropa att inte vika sig för Rysslands önskemål. Att gömma en slapphänt Rysslandspolitik med hänvisning till ”alliansfrihet” är inte rimligt.