Ny läroplan. Lässatsningar. Mindre administration för lärare. Vinstbegränsning i friskolor. Åtgärder för studiero. Mobilfria skoldagar. Skolsäkerhet. Tioårig grundskola. Ett axplock ur utbildnings- och skolministerns pressträffar de senaste två månaderna.
Liberalerna är och förblir riksdagens näst bästa parti i skolfrågor. Det är sensationella siffror för ett parti som gått från att balansera på riksdagsspärren till att ligga på halva densamma i opinionsmätningarna. Således är det ren överlevnadsinstinkt som gör att Johan Pehrson och Lotta Edholm bär vidare på Jan Björklunds fallna mantel. Detsamma gäller så klart nästa partiledare.
Det som gett Folkpartiet/Liberalerna det höga förtroendet efter drygt tio år i utbildningsdepartementet på 2000-talet är sådant som krav, ordning och reda samt en starkare lärarroll. Mycket av sådant som tas för givet i dag, men det tar naturligtvis aldrig slut på skälen att skruva på dessa reformer. Trots alla krav på ordning, trots alla ”verktyg” som delats ut till lärare och rektorer, råder bitvis allt annat än ordning i klassrummen.
Till det negativa med reformerna hör en djungel av statsbidrag att söka, samt en allmän trötthet på att kastas mellan olika system, lagar och regler. Negativt är också att resultaten inte blivit bättre, att det inte är fler som blir godkända, att inte fler som går ut nian kan skriva, läsa och räkna.
Kritikerna brukar hänvisa till Finland, som haft bättre resultat än Sverige och vars skolsystem främst kännetecknas av en sak: Ingenting har hänt. Man kunde lika gärna hänvisa till Estland, som är ny etta i Pisa-mätningarna. ”Det är inte aktuellt här eftersom vi aldrig gjort oss av med våra läroböcker”, säger skolministern Kristina Kallas på DN:s fråga om den senaste svenska läsreformen (6/5).
Det intressanta med Kallasintervjun är att hon också framhåller svensk skola som ett föredöme, ”bland världens bästa”. Huvudförklaringen till skillnader i resultat är varken brist på reformer eller felaktiga sådana, säger hon. ”När man tittar på de 30 procent elever i hela OECD som presterar under den grundläggande nivån, ser man att det är en väldigt hög andel med invandrarbakgrund”.
Självklart påverkas skolan om man som Sverige exempelvis tog emot 35 000 ensamkommande barn 2015, samtidigt som Estland hade 230 asylsökande totalt. Allt annat vore konstigt. Slutsatsen är att det ständigt måste till nya åtgärder för att ge rätt stöd, för att försöka få till en likvärdig skola där alla får chansen. Svensk skola behöver ytterligare reformer, det är uppenbart. Att partiet Liberalerna också behöver få lägga fram dem är sekundärt i sammanhanget.