Det var goda tider för drygt tio Är sedan nÀr Uppsalas dÄvarande kommunalrÄd Fredrik Ahlstedt (M) presenterade alliansmajoritetens budgetförslag. Vi har kommun-Sveriges starkaste ekonomi förklarade Ahlstedt stolt nÀr han guidade journalisterna pÄ presstrÀffen genom stapeldiagrammen.
Det fanns egentligen bara ett aber. Trots Sveriges âstarkasteâ ekonomi, att alla kurvor pekade rĂ€tt, var det inte lĂ€ge för skattesĂ€nkning. Inte nu, kanske sen, var budskapet. Det finns sĂ„ mĂ„nga omrĂ„den som behöver pengar.
Tre mandatperioder och ett gÀng kommunstyren senare vÀntar Uppsalaborna fortfarande pÄ detta sedan. Detsamma gÀller flera av kommunens övriga kommuner, och Sigtuna i grannlÀnet. à r efter Är tickar kommunal- och regionskatten sakta uppÄt, som om det vore en naturlag.
Men det Àr det inte. Och det borde ligga i varje kommunlednings intresse att se hur man bÄde kan sÀnka skatten, ge invÄnarna en större rÄdighet över den egna ekonomin, och fortsÀtta hÄlla en hög nivÄ pÄ kommunens kÀrnverksamhet.
NĂ„gonting verkar dock vara pĂ„ vĂ€g att hĂ€nda. I Sigtuna vill man till hösten klubba en budget med en skattesĂ€nkning pĂ„ 30 öre, i dag tisdag gĂ„r sannolikt budgeten i Ăsthammar igenom och dĂ€rmed en skattesĂ€nkning pĂ„ 5 öre och i Sigtuna har det sittande styret ambitionen att sĂ€nka skatten om nĂ„gra Ă„r.
Kritiken mot kommunledningarna Ă€r den som alltid yttras vid förslag om skattesĂ€nkningar: âSĂ€nkningen Ă€r sĂ„ liten att den knappt mĂ€rks i vanligt folks plĂ„nböcker, men miljonerna som försvinner skulle kunna finansiera si och sĂ„ mĂ„nga lĂ€rartjĂ€nster.â
Det Ă€r ett förenklat och farligt resonemang som, om det efterlevs fullt ut, leder till stĂ€ndiga skattehöjningar. Det finns alltid hĂ„l att stoppa invĂ„narnas skattekronor i och varje skattehöjning âmĂ€rks ju sĂ„ liteâ. Och det Ă€r förstĂ„s sant, varje enskild höjning eller sĂ€nkning Ă€r knappt mĂ€rkbar, men över tid kan det summera till betydande summor.
SkattesĂ€nkningar Ă€r inte alltid rĂ€tt â eller ens praktiskt genomförbara. Men det slentrianmĂ€ssiga motstĂ„ndet och förringandet av varje enskild sĂ€nknings storlek innebĂ€r att man tĂ€nker bort att politikens uppgift faktiskt Ă€r att prioritera. Och att skattepengarna kommer frĂ„n kommuninvĂ„narna och dĂ€rför inte ska slösas bort i onödan eller för att man som politiker inte orkar sĂ€ga nej.
Egentligen borde man vÀnda pÄ kritiken: Det Àr alltid, inte aldrig, lÀge att övervÀga en skattesÀnkning. FrÄgan borde prövas inför varje budget. Sedan kommer det inte alltid vara möjligt. Det fÄr inte gÄ ut över till exempel skola och Àldreomsorg. Men ocksÄ nÀr det inte Àr möjligt, kommer det att bidra till nÄgot positivt. Det kommer att lÀra vÄra politiker att prioritera.