Det vi upplevde i går var debattens andra akt. Den väntade kritiken från statsminister Stefan Löfven mot allianspartierna på temat att de skulle hota den svenska modellen kom igen. Detsamma gäller motkritiken mot Socialdemokraterna på temat att dagens syn på arbetsmarknad och löner bromsar eller blockerar integrationen.
Naturligtvis togs också andra välkända ämnen upp. Moderatledaren Anna Kinberg Batra beskrev till exempel hoten mot blåljuspersonal i vissa bostadsområden. Man ska kunna lita på att polis, brandkår och ambulans kommer och kan arbeta var man än bor, sade hon och ingen kan gärna tycka något annat.
Men det viktiga med gårdagens debatt var att alliansledarna fortsatte den offensiv mot Sverigedemokraterna som inleddes i söndags och som Jimmie Åkesson då hade påfallande svårt att värja sig mot. I det större sammanhang som en riksdagsdebatt erbjuder kunde också mycket som nämndes ganska kort i söndags nu utvecklas.
Jan Björklund (L) tog upp de antisemitiska undertonerna i en riksdagsmotion om presstöd och de råa judeskämt som för några dagar sedan kom fram i ett filmklipp. Anna Kinberg Batra konstaterade att den allt större mängden av händelser av liknande slag bildar ett mönster som inte går att resonera bort.
Annie Lööf (C) anknöt till Thorbjörn Fälldins klassiska formulering från ubåtskrisen på 1980-talet: Håll gränsen. ”Ryssen ska inte släppas in över den svenska gränsen, men inte heller in i de svenska riksdagskorridorerna”, sade Lööf och syftade på den tjänsteman på SD:s riksdagskansli som spred rysk propaganda mot Sverige på Facebook.
Om mannen, politisk sekreterare till Ken Ekeroth, inte hade avslöjats i pressen så hade hans verksamhet pågått än i dag. Det gäller förstås också den andre tjänsteman, med pseudonymen Egor Putilov, som gjorde egendomliga affärer med en rysk miljardär och försökte komma in på arbetsplatser där han kunde komma åt känslig information. Ett parti där sådant förekommer, rimligtvis med ledande personers vetskap, kan bara kallas för en säkerhetsrisk.
Och det är faktiskt värre än så. Aftonbladet berättade den 30 september utförligt om en svensk affärsman som tjänat mycket stora pengar på affärer i Ryssland och som i kontakter med ledande Sverigedemokrater erbjöd sig att finansiera partiets mediesatsning. Samtidigt försåg han partiet med förslag till ståndpunkter och argument i fråga om Rysslands agerande som borde användas i debatter och artiklar.
Mediefinansieringen blev aldrig av. Men man anar konturerna av en härva där Ryssland ”köper” enskilda affärsmän som sedan förväntas finansiera ryskvänlig verksamhet i andra länder. Parallellen till banden mellan franska Front National och ryska intressen ger sig själv.
Attacken mot Sverigedemokraterna stärker alliansens trovärdighet.
Håkan Holmberg