Att människor inte känner att de kan vara med och utöva demokrati är ett problem för det öppna samhället.
I fredags tillsatte regeringen en ny demokratiutredning. Ambitionen är god. Precis som utredare Olle Wästberg skriver på Dagens Nyheters debattsida (18/7), behöver mer göras för att fler människor ska känna att de kan påverka demokratiska beslut. Wästberg skriver att endast en femtedel av befolkningen upplever sig ha den möjligheten. Hur mycket än Feministiskt initiativ försöker profilera sig som en folkrörelse är de breda, politiska rörelsernas tid förbi.
Vad innebär det egentligen att delta aktivt i demokratin? Ett sätt är givetvis att söka politiska uppdrag. Tyvärr har lokalpolitiker ofta en tendens att inte vilja slita sig från maktens korridorer i kommunhuset – en ordförande för kommunfullmäktige har i genomsnitt suttit 23 år på sin post. Det är inte konstigt att stereotypen av en kommuns starke man är just man, gärna gråhårig och med en begynnande kula. Detta faktum gör det givetvis svårare för underrepresenterade grupper att ta plats. Dessutom är det ofta ett otacksamt jobb, vilket gör att många drar sig från att kandidera.
För att aktivt delta i demokratin behöver man dock inte söka politiska uppdrag. Mycket av problemet rörande människors passivitet inför samhällsfrågor grundar sig i den minskade konsumtionen av klassiska nyhetsmedier, som tidningar och nyhetssändningar på TV och radio. I dag är medieflödet på samma gång större och mindre än någonsin. Större för dem som ägnar en stor del av sin fritid åt att diskutera politik – internet har öppnat dörrar så att alla som vill kan framföra sin åsikt på en blogg eller på Twitter. Mindre för den grupp som inte läser nyheter alls.
Tiden då kvällsnöjet stod mellan att se på nyheterna eller något ännu tråkigare på den andra kanalen är förbi. Internets nackdel är att många nöjer sig med Avpixlat och andra tveksamma, vinklade nyhetskällor – som kan leda till en förvriden och bekräftad världsbild hos läsaren. En stor del i demokratiarbetet består i att lyckas skapa gemensamma plattformar för samhällsdebatt. Det är en förutsättning för ett jämlikt och öppet samhälle.