Stadsmiljöfrågorna i Uppsala skulle ha behövt en politisk nystart. Så blir det – i bästa fall – delvis, men inte helt och hållet, med den nya politiska majoriteten. Den tilltänkta bilbron över Årike Fyris stoppas, men samtidigt ska det byggas bostäder i Seminarieparken, för att nu koncentrera sig på två frågor som fått stort genomslag i den allmänna debatten.
Om frågan om bostäder i Seminarieparken därmed är definitivt utagerad eller inte återstår att se. De krafter som med goda argument velat utveckla den gamla och något slitna trädgården till en modern park i en snabbt växande del av Uppsala ger antagligen inte upp. Och de lösningar med lägre bebyggelse i en mindre del av parken som presenterats under resans gång har inte övertygat. Husen kommer för nära för att parken ska fungera som park.
Förtätning av stadskärnan är i grund och botten en bra sak, men kan inte få innebära att alla obebyggda ytor förvandlas till bostadsmark. Tvärtom ökar behovet av meningsfulla rekreationsytor i stadens centrala delar just på grund av förtätningen. Det finns ingen motsättning, utan det ena hänger ihop med andra. Och i en stad som växer så pass snabbt som Uppsala är det viktigt att den övergripande stadsplaneringen är genomtänkt och att politikerna förmår väja för de enklaste lösningarna.
Att bygga bostäder i Seminarieparken är en sådan alltför enkel lösning. Detsamma gäller idén om en bilbro genom Åriket för att binda samman stadens västra och östra delar. En förbindelse är säkert nödvändig, men det är kortsynt att utgå från de föreställningar om en ständigt växande bilism som präglat så mycket av svensk stadsplanering under många decennier. Flera konstruktiva motförslag har också framförts. Och de politiker som gärna talar om Uppsala som en storstad bör betänka att riktiga storstäder inte bara definieras av antalet trafikleder utan också av att man förstår att avsätta rejäla områden som hålls någorlunda fria för exploatering.
Nu stryks bilbron och Åriket kan bli naturreservat. Och samtidigt signalerar den nya majoriteten att den vill inleda en utveckling mot spårbunden kollektivtrafik i Uppsala under mandatperioden. Detta har legat i luften en tid – redan under den avgående borgerliga kommunledningen anslöt sig ju Uppsala till intresseorganisationen Sveriges spårvägsstäder.
Nu är det dags att gå vidare, men utan finansiering kommer man inte långt. Även om de kostnadsberäkningar som presenterades före valet antagligen ligger alltför högt så behövs säkerligen statliga pengar för att komma igång. Mycket hänger alltså på hur den nya kommunledningen kan spela sina kort i förhållande till den nya regeringen.