Onsdagen den 2 april var ”frihetsdagen”, dagen då president Donald Trump skulle återställa ordningen och göra USA störst igen genom en matta av nya tulltariffer. De exakta konsekvenserna är inte klara när detta skrivs, men det ska handla om nya tullar på i storleksordningen 20 procent, kanske mer.
”Ingen tjänar på ett handelskrig”, har det hetat sedan Trump tillträdde och den kritiken är helt riktig. ”Idiotiskt” är också ett vanligt omdöme då amerikaner och deras företag är de som ska betala tullarna. Men syftet på lite längre sikt är mer politiskt än ekonomiskt. Det handlar om att visa vem som är störst och kan diktera villkoren inför nya framtida förhandlingar och avtal.
EU är en tullunion som inte tvekat att starta krig, mot alla utanför den inre marknaden utom Nordamerika. Omkring 300 miljarder kronor, 15 procent av EU:s budget, kommer från tullar. Som senast drabbade kinesiska elbilar med upp till 48 procent i tullavgifter i höstas. Motivet var statliga subventioner som snedvridit marknaden, något som EU-länder ingalunda varit främmande för historiskt. ”När far super är det rätt” är en tolkning av den europeiska tullrapporteringen.
Konsekvenserna av frihetsdagen har dock redan märkts i form av ett börsras den senaste månaden, omkring tio procent minus för Stockholmsbörsen. Det betyder i och för sig att börsen är tillbaka på samma nivå som vid årsskiftet. Men några procent minus det senaste året är förstås inte bra. Börsen avskyr osäkerhet, något som finns i övermått i världen i dag.
Den som oroas över pensionspengarna eller andra fondbesparingar gör dock klokt i att ta det lugnt. Efter en orolig period räcker det med en gnutta hopp för att få en positiv rekyl: Det blev inte så illa som befarat! Den logiken stämmer bättre med Donald Trump än med någon annan, han som alltid går ut och lovar det värsta på ekonomiområdet. Dessutom – fram tills dess köper ditt fondbolag aktier billigare än tidigare.
Frågan om vem som är störst kommer inte att avgöras av tullavgifter utan av konkurrenskraft, samt förmågan att försvara sitt territorium. EU har insett detta i elfte timmen, efter decennier av törnrosasömn och förfäran över en världsordning med allt större inflytande för starka män.
Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har, med stöd av nytillkomna ledare som Keir Starmer och Friedrich Merz, gjort något av en inverterad Bamse: Vill man vara snäll måste man vara stark. Utan den ostyrige ledaren i Vita huset hade detta knappast hänt. Och sedan hade det kanske varit för sent. Som med börsen - det gäller att ta vara på de små glädjeämnena.