Opinionsinstituten hade förutspått nästan dött lopp mellan de konservativa (Tories) och Labour och stora svårigheter att få ihop en fungerande parlamentsmajoritet. Det tycktes vara en öppen fråga om David Cameron skulle kunna fortsätta som premiärminister eller få lov att lämna över till Labourledaren Ed Miliband.
I stället fick de konservativa en klar egen majoritet. Någon koalition lär inte bli aktuell och Cameron behåller passerkortet till 10 Downing Street. Men det vore missvisande att beskriva valutgången som en triumf för premiärministern.
De konservativas röstandel är nästan densamma som vid förra valet, 2010, då en koalition mellan Tories och Liberaldemokraterna var enda möjligheten att skapa en majoritetsregering. Labour har ökat en smula, medan Liberaldemokraterna har drabbats mycket hårt av koalitionsregeringens bristande popularitet. Men systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar tenderar att skapa stora majoriteter i parlamentet utan motsvarande majoritet bland väljarna.
I Skottland har det skotska nationalistpartiet, SNP, tagit alla mandat i parlamentet i Westminister utom tre. Liberalerna förlorade sina, Tories behöll det enda de hade och Labour förlorade alla utom ett. Samtidigt påverkade den väntade valutgången i Skottland också resultatet ”söder om gränsen” till England.
Oron för en Labourregering stödd på det vänsterpopulistiska SNP med allt vad det hade kunnat innebära för ekonomin drev över väljare till de konservativa. Det räckte för att ge Cameron den majoritet av parlamentsplatserna han behöver för att kunna regera vidare.
Men uppgiften blir den svåraste som någon brittisk premiärminister i modern tid har ställts inför. Det räcker inte med att ekonomin alltjämt kräver impopulära åtstramningar. Det främlingsfientliga och isolationistiska UKIP fick över tolv procent av väljarna men bara ett enda parlamentsmandat – men Cameron har själv sett sig tvungen att lova en ny folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU senast 2017. Valsegern i går ger honom kanske en chans att få majoritet för ett ja – men om han förlorar så uppstår frågan hur SNP som styr i Skottland kommer att agera. Den skotska nationalismen är inte EU-fientlig, men det är däremot stora delar av Camerons eget parti.
De stora brittiska partierna har alltid varit just brittiska – de har haft stöd både i England och i Skottland. Nu ser man snarare konturerna av två parallella politiska system, ett skotskt och ett engelskt. Måste Storbritannien förvandlas till en helt federal stat för att hålla ihop? Eller kan den skotska nationalismen neutraliseras på annat sätt? David Cameron måste nu försöka lösa både den uppgiften och uppgiften att hålla Storbritannien kvar i Europa.