Vi röstar. Vi röstar inte. Förresten, vi röstar ändå. Kataloniens regering gav sammantaget under måndagskvällen och tisdagsmorgonen lugnande besked till centralregeringen i Madrid. Den katalanska kampen för självständighet är allt annat än ett samordnat och väloljat maskineri. Oenigheten om självständigheten framstår nu som lika stor inom Katalonien som mellan regionen och Spanien.
Den politiska oenigheten har varit stor från första början. Borgerliga CiU och vänsterradikala ERC bildade efter nyvalet 2012 en allians med självständigheten som enda kitt. Och inte ens inom majoriteten fanns en grundläggande enighet då liberala Convergencia och konservativa Unio (tillsammans CiU) egentligen står långt ifrån varandra i frågan. Under något år hade självständighetskampen ändå med folkviljan som motor stark medgång, tydligast manifesterad av 1,5 miljoner människor i Barcelona på Día de Catalunya, 11 september 2013. Sedan har det gått utför.
Starten på eländet för självständighetsrörelsen var kanske beskedet i december 2013 att folkomröstningen skulle ha tre svarsalternativ, nej, ja och det otydliga ”ja till att bli egen stat”. Det var en eftergift till motståndarna inom regionregeringen som minskade chansen för ett tydligt resultat i omröstningen. Och som i motsvarande mån stärkte centralregeringen i motståndet mot separatismen.
Under 2014 har korruptionsanklagelser mot före detta CiU-ledaren Jordi Pujol, ”landsfadern” som var katalansk president i 23 år (1980-2003), plågat regionledningen. Lättad banksekretess i Andorra och säckar med kontanter i en Audi är ingredienser i härvan som lämpligt nog tog ordentlig fart under sensommaren. Under årets Día de Catalunya för en månad sedan anade de flesta vartåt det lutade, då miljontals demonstranter hade blivit till ”hundratusentals” på ett år.
Kataloniens president Artur Mas tog väl ett djupt andetag när han ändå deklarerade att folkomröstningen ska äga rum 9 november. Spaniens regering överklagade till konstitutionsdomstolen 29/9 som beslutade att ”frysa” omröstningen i väntan på domen. Den 5/10 kom en opinionsundersökning som visade att bara 23 procent av befolkningen ville gå vidare med en omröstning, mot 80 procent för ett år sedan. Och så denna veckas förvirrande besked.
Den nya omröstningen blir inte bara icke bindande, utan till intet förpliktigande. Den kommer inte att leda till några åtgärder och förslag över huvud taget utan blir mer som en opinionsundersökning med stort underlag. Vi ska ändå ha valsedlar, valurnor och allt sådant som påminner om ett riktigt val, lovade Mas i sitt tal på tisdagen.
Olikt Skottlands pyspunka har den katalanska självständighetskampen fått motorhaveri på upploppet. Men trots det politiska tillkortakommandet kan inte Spaniens premiärminister Mariano Rajoy andas ut. Det folkliga missnöjet i norr består – och kommer att ta nya vägar om han inte förstår att det krävs verkliga reformer för mer inflytande.