Nu är försprånget helt borta. AP har tappat i varje opinionsundersökning och den senaste, från Norsk Rikskringkasting, pekar på att Höyre med statsminister Erna Solberg för första gången på 100 år kan bli landets största parti.
Norsk politik är bara delvis lik den svenska. Någon motsvarighet till alliansen mellan de borgerliga partierna finns inte. Det norska Senterpartiet har sedan lång tid varit inriktat på samarbete vänsterut och skiljer sig också på andra sätt från sin svenska motsvarighet.
Partiet är mot EU och mot frihandel och saknar helt de liberala drag som efterhand utvecklats inom Centern i Sverige. I årets valrörelse vill man omförhandla hela samarbetsavtalet med EU – en sorts norsk variant av Brexit. Att döma av opinionsmätningarna hittills så kan misstron mot europeiskt och internationellt samarbete också komma att löna sig.
I Erna Sohlbergs koalitionsregering ingår förutom Höyre också det högerpopulistiska Fremskrittspartiet. Många var djupt oroade när detta parti och dess ledare, Siv Jensen, för första gången tog plats i en norsk regering. Det är dock Höyre som i praktiken angett tonen. FrP har ett annat ursprung än de svenska Sverigedemokraterna, men det säger mycket att norska rege_ringsföreträdare ska ha varnat för Fremskrittspartiets Sylvi Listhaugs popagandistiska besök i Sverige häromdagen.
Två mindre borgerliga partier, Kristelig Folkeparti och det socialliberala Venstre, har avstått från att gå in i denna regering men stöder den ”från sidan”. Hur de klarar sig i valet kan ändå bli avgörande för vilket av de större partierna som får leda nästa regering. Blir det ingen klar majoritet för något regeringsalternativ så har AP antytt att man är beredd att bilda minoritetsregering på egen hand. Men blir Höyre större så faller antagligen också denna möjlighet.
Jonas Gahr Störe har också lagt ut lockbeten för de borgerliga mittenpartierna, men resultatet tycks i stället ha blivit att Arbeiderpartiet tappat väljare både till Senterpartiet och åt vänster, till Sosialistisk Venstre – ett parti med mindre kommunistisk belastning än vad det svenska Vänsterpartiet har. Det norska Miljöpartiet har ännu inte lyckats etablera sig som en politisk kraft jämförbar med det svenska, men kommer säkert in i Stortinget.
Arbeiderpartiet har försökt göra oro över ekonomin och den ständiga frågan om arbetslösheten till vinnande valfrågor. Men arbetslösheten är just nu på väg ner och någon utbredd kriskänsla finns inte i det norska samhället. Erna Solberg är en uppskattad statsminister, medan Jonas Gahr Störe kanske är mer respekterad än genuint populär.
Men det är tio dagar kvar av valrörelsen och alla vet att snabba scenförändringar kan ske i slutspurten. Hur det än går är Norge ett annat land än Sverige.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör