Han har inget annat val. De ekonomiska ramarna är för snäva för att räcka till för att både börja fylla igen de gamla hålen i försvarets ekonomi och satsa på det som kan ge någorlunda snabb effekt – i första hand försvaret av Gotland och förstärkning av förmågan till ubåtsjakt.
I detta går Hultqvist emot ÖB Sverker Göransson. Men Göransson har en annan roll än den ansvariga politikerns och ska ändå snart ersättas. En annan sak är att den större ökning av försvarsanslagen över tid som ÖB önskar ändå måste ske, även om den inte kan ske omedelbart.
Hultqvists prioritering är politisk och betingad av den akuta försämring av säkerhetsläget i vår del av Europa som uppstått genom Rysslands angreppskrig mot Ukraina, hotelserna mot de baltiska länderna, provocerande uppträdande bland annat mot Sverige och den tilltagande brutaliseringen av politiken mot resterna av den demokratiska oppositionen i själva Ryssland.
Det framstår helt enkelt som nödvändigt att i det korta perspektivet använda det ekonomiska utrymmet för att markera svensk närvaro på Gotland, som har en avgörande strategisk placering i Östersjön, och förbättra våra möjligheter att avvärja fortsatta kränkningar. Också det nyligen proklamerade nära försvarssamarbetet med Finland tjänar samma syfte.
De dryga sex miljoner som Hultqvist lagt på bordet inför den försvarsproposition som väntas i slutet av april är nog i verkligheten värda ungefär fyra, när avbränningar av olika slag räknats med. Men de gör det ändå möjligt att lägga en ”snubbeltråd” på Gotland – skulle någon i ett krisläge vilja besätta ön så tvingas man till strid med ett svenskt förband, vilket skulle innebära en upptrappning som angriparen förhoppningsvis vill undvika. Men det kommer, som Bo Pellnäs skriver i dagens Perspektivartikel på denna sida, att behövas mer än bara ett kompani.
Hur kommer allianspartierna att reagera på detta bud från regeringen? Försvaret ingår i decemberöverenskommelsen och det är naturligtvis fullt möjligt att bryta denna med hänvisning till att de nya anslagen är för små. Men det innebär i så fall också att partierna gör sig beroende av Sverigedemokraterna, ett parti som inte kan betecknas som nationellt pålitligt utan tvärtom har företrädare som öppet sympatiserar med Putin och vars ledamöter i Europaparlamentet röstar mot stöd till Ukraina.
Såväl Moderaternas som Folkpartiets och Kristdemokraternas företrädare har i stället intagit en avvaktande attityd och kommer säkerligen att försöka nå en kompromiss där anslagen under valperiodens gång ökar ytterligare, utöver de eller dryga sex (eller dryga fyra) miljarderna.
Urholkningen av försvarsanslagen har dessutom pågått både under borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Ansvaret för att återställa dem måste bäras gemensamt.