I dag ska fotbollslandslagets förbundskapten Erik Hamrén presentera truppen till herrarnas fotbolls-EM i Frankrike. Statsminister Stefan Löfven har samtidigt inlett sitt arbete med en regeringsombildning som ska vara klar under maj. Det finns likheter mellan de båda uppgifterna, inte bara i idrottsuttryck som att Löfven nu uppmanas att ”toppa laget”. Statsministern har faktiskt en del att lära från fotbollen.
En viktig sak för ett lag som ska lösa en svår uppgift är att inte ta ut för många. Snällhet mot enskilda eller organisationer (klubbar, partier) får till följd att vissa sedan saknar en roll att spela i skarpt läge. Med tiden blir det demoraliserande både för personen i fråga och för laget som helhet. Bland den rödgröna regeringens 24 statsråd finns också en handfull som knappt hörts av över huvud taget sedan de tillträdde. Som Anna Johansson, Mehmet Kaplan (innan han avgick med buller och bång), Kristina Persson eller Sven-Erik Bucht.
Var och en av dessa har förstås sina kalendrar fulla. Det kan också vara orättvist att bedömas efter hur mycket man ”syns i medier”. Men på drygt ett och halvt år har man som minister ändå ett ansvar att tala om att man finns, och att man representerar Sveriges regering.
Att regeringen svällde under tiden med alliansen berodde just på undfallenhet mellan partierna, att antalet tilldelade statsrådsposter avrundades uppåt. Men det är anmärkningsvärt att en tvåpartiregering fortsätter på samma spår, trots att man varken har en integrationsminister eller en EU-minister. Nu har två miljöpartister avgått (Kaplan och Romson) och i stället för att tillsätta två nya kunde Löfven lika gärna ta bort två S-ministerposter. Ingen skulle märka något. Den fördelningen skulle också stämma bättre med valresultatet då MP har mindre än en femtedel av regeringens röstetal och underlag i riksdagen.
En betydligt svårare uppgift är att utse rätt personer till ministrar. Vem kunde ana att en färgstark lokalpolitiker som Bucht skulle försvinna i regeringskansliet? Eller att en anonym dito som Anders Ygeman skulle blomma ut? Men det är lagledarens uppgift att visa fingertoppskänsla. Löfven måste visa vem han tror på, men också kunna vara tydlig när förtroendet är brutet. Nu har han chansen.
Om Miljöpartiet rider ut stormen kommer vi sannolikt att få behålla den nuvarande regeringen fram till valet 2018. Och oavsett vad man tycker om rödgrön politik är det viktigt att Sverige under dessa två och ett halvt år kan regeras med kompetens och handlingskraft. Många stora och avgörande frågor ska hanteras, både nationellt och internationellt, och med en svag regering kommer man att tappa fart. Det är lagspelet som måste fungera. Ygeman är bra, men någon Zlatan är han inte.