Det var inte särskilt mycket bättre förr. Hot mot åklagare, journalister och politiker har alltid funnits. Lagstiftare, de som ser till att lagen efterlevs och de som skildrar samhället är naturliga måltavlor för den organiserade brottsligheten, liksom för högerextremister. Enligt juristfacket Jusek lever upp till var femte åklagare i Sverige med skyddade personuppgifter. Var femte politiker har utsatts för hot, trakasserier eller våld (Brå), liksom var tredje journalist (Expo).
Ändå är det som om något hänt den senaste tiden, som om gränsen flyttats ytterligare. I Norrköping hölls i veckan en rättegång mot en 29-åring som stod åtalad för mordförsök. Men den första rättegångsdagen var det tomt på bänken där den målsägande skulle ha suttit. Den 20-årige mannen hade mördats just innan han skulle vittna och peka ut gärningsmannen. På läktaren satt ett tiotal medlemmar i mc-klubben Hells Angels och vinkade glatt till sin kollega som de nu tror ska frias.
”Jag känner mig än mer målmedveten än tidigare att rättssamhället ska vinna över den organiserade brottsligheten”, sade åklagaren Torsten Angervåg (Expressen 27/1) som fortsätter att driva åtalet. Det är en både modig och helt nödvändig inställning. Men vi kan snart komma till en punkt då den inte längre är självklar.
Uppsalatidningen berättade i veckan om hoten mot den 20-årige lokalpolitikern Alexander Bengtsson (M). De har pågått i ett par år och handlat om hans hudfärg, hans sexuella läggning, hans inställning till ett moskébygge och hans uttalanden om sajter som Avpixlat och Exponerat. I förra helgen avbröts en studentfest på Västgöta nation i Uppsala och lokalerna fick utrymmas. Ett bombhot riktat mot Bengtsson hade skickats i samband med en demonstration av Svenska motståndsrörelsen i Stockholm.
Alexander Bengtsson har stått ut med mycket under sin korta tid i politiken. Förhoppningsvis har han fått stöd av kolleger, men när det kommer till hot och hat mot ens egen person står man till slut alldeles ensam. Han har inte uttalat sig om bombhotet i förra veckan, men skriver på Facebook: ”Det finns en gräns för vad jag klarar av att leva och stå ut med. Den gränsen går här. Hit men inte längre. Det räcker nu.”
Kampen mot den organiserade brottsligheten förs sedan länge på flera fronter. Det handlar om förebyggande arbete lokalt, att förhindra att fler ansluter sig. Och det handlar om kartläggning av nätverken för att kunna beivra brott, gripa och åtala personer.
Men det räcker inte om personer med viktiga samhällsfunktioner hindras i sitt arbete. Det finns särskilt allvarliga brott, som brott mot rikets säkerhet, och dessa hot och våldsdåd måste anses tillhöra en sådan egen kategori. En kategori som samhället måste markera extra tydligt mot. För att citera Alexander Bengtsson, det räcker nu.