I går ska flera personer från Norden som har stridit för IS ha gripits av kurdiska väpnade styrkor i norra Syrien. Enligt uppgift ska några av dem komma från Sverige. Utrikesdepartementet säger att det är svårt att få kontakt med människor i konfliktområden varför de konsulära insatserna kan komma att bli begränsade. Vad detta innebär i praktiken är svårt att säga men frågan om hur och var svenska medborgare som misstänks för terrorbrott ska lagföras blir åter aktuell.
Islamiska staten begår fruktansvärda, rättsvidriga och direkt ondskefulla handlingar. De som ansluter sig är medvetna om detta och ska dömas i en domstol. I juni sade dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) till Svenska Dagbladet att Sverige i första hand bör arbeta mot att stödja det irakiska rättsväsendet för att få fällande domar mot svenska krigsförbrytare på plats.
Var lagföringen sker är inte lika viktigt som hur den sker. Det finns inget egenvärde att den sker i Sverige, det kan tvärtom vara fördelaktigt att den sker i nära anslutning till brottsplatsen eftersom möjligheterna att säkra bevisföring då ökar. Men Sverige har fortsatt ett ansvar för att terrorkrigsresenärerna döms på ett rättssäkert vis. Som regeringen skriver på sin hemsida ”återstår en rad utmaningar för åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna i Irak”. Vidare framhålls att rättssäkerheten har brustit i flera rättegångar vilket inte sällan har lett till dödsstraff samt att tortyr förekommer vid brottsmisstanke. I april kungjordes att regeringen via en EU-insats vill att Sverige ska skicka poliser till Irak för att stärka det irakiska rättsväsendet i processen mot svenska terrorresenärer. Det är en möjlig lösning, men det är då viktigt att det ställs utom allt rimligt tvivel att så kan ske på ett rättssäkert sätt. Hur regeringen ska försäkra detta är oklart och polisens utredning är hemlig.
Birgitta Ohlsson (L) har lyft ett alternativ som kan tjäna rättsprincipiella ambitioner bättre. Nämligen att undersöka möjligheten att pröva svenska terrorister vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag. För även om Irak inte är anslutet till ICC-domstolens stadga finns det två möjligheter som kan utredas. Den första ligger i att ICC även har jurisdiktion över personer som är medborgare i en ansluten stat. Och den andra i att anslutna stater kan göra ad hoc-deklarationer där de i förhållande till en viss siatuation kan ge ICC jurisdiktion. Som Ohlsson mycket riktigt påpekar är de svensk-irakiska relationerna goda och incitament finns från landets sida att ställa IS-krigare inför rätta.
Men har inte de som åker ner för att ansluta sig till IS ett eget ansvar? De vet ju hur förutsättningarna ser ut innan de reser. Jo, men våld föder våld. För att få ett slut på barbariet måste djungels lag sluta råda.