En övergångsregering kan inte fatta ett sådant beslut. Inte heller kan den besluta om en allmän översyn av Sveriges strategi vad gäller bistånd till Tanzania.
Men ett beslut i den riktningen är i dag ofrånkomligt. Den sakpolitiska grunden är den hetsjakt mot homosexuella som regeringen i Tanzania har inlett – ingen biståndsgivare som vill verka för mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling kan blunda för sådant. Till detta kommer också ett skäl av mer formell natur:
Tanzanias regering har tvingat EU:s ambassadör att lämna landet, som en konsekvens av kritiken mot förföljelsen av homosexuella eller hbtq-personer. I fredags kallades Tanzanias Sverigeambassadör upp till Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Andra EU-länder har vidtagit motsvarande åtgärder och EU:s utrikeschef Federica Mogherini har protesterat mot hur organisationer, medier och oppositionspartier får allt svårare att verka i Tanzania.
Tanzanias president, John Magufuli, kom till makten 2015. De senaste åren har han lagt fram en rad häpnadsväckande lagförslag, däribland att kvinnor bör förhindras att fullfölja sin utbildning om de får barn. Homosexualitet är förbjudet och kan leda till 30 års fängelse.
Guvernören i den tidigare huvudstaden Dar es Salaam, Paul Makonda, har uppmanat till angiveri mot misstänkta homosexuella. En speciell kommitté ska dammsuga sociala medier i samma syfte. På två veckor ska tusentals namn på misstänkta homosexuella ha flutit in till myndigheterna – man kan misstänka att många tar chansen att lägga krokben för konkurrenter eller personliga fiender och rivaler genom att ange dem för homosexualitet. Det är en tragisk utveckling i ett land som borde ha bättre möjligheter än många andra i Afrika
Sverige har så här långt regerat precis som man har rätt att begära. Danmark drog i torsdags in sitt bistånd till Tanzania. Det måste bli nästa åtgärd också i Sverige.
Håkan Holmberg