Klarar de av att säga de rätta orden? De som i en svår och känslig stund samlar och leder till reflektion och eftertanke.
Massakern på gayklubben i Orlando, den värsta dödsskjutningen i USA:s historia, var ett sådant tillfälle. Bortsett från dådets ohygglighet fanns här också sexuella minoriteters utsatthet att kommentera och ta ställning till. Samt det faktum att gärningsmannen Omar Mateen var muslim med uttalade sympatier för IS.
Både Barack Obamas och Hillary Clintons uttalanden präglades av återhållsamhet och empati. Och de var särskilt noga med att inte skapa motsättningar, att peka ut och skuldbelägga.
Donald Trump, däremot, gjorde just detta. Han tog åter upp sitt förslag att neka muslimer inresetillstånd till USA. Han påstod att Omar Mateen var från Afghanistan när han är född i USA. Och han lät förstå att Obama sympatiserar med muslimska terrorister.
Till och med ledande republikaner uttryckte bestörtning. Många av dem hade säkert ännu inte hämtat sig efter Trumps misstänkliggörande av domaren Gonzalo Curiel som utreder misstänkta bedrägerier vid nedlagda Trump university. Curiel kallades felaktigt - han är född i USA - för mexikan och anklagades därför att vara partisk eftersom ju Trump vill bygga en mur mot den mexikanska gränsen.
Mönstret går omöjligen att missförstå: en rasistisk och xenofob politik blandas med uppenbara lögner. Och det sker alltså gång efter gång. Republikaner som hoppades och hävdade att Donald Trump efter sina primärvalsframgångar i nationens och partiets intresse skulle lugna ned sig, bli rimligare och mer pragmatisk inser nu att de ägnat sig åt önsketänkande. Han är den han är. Han kommer inte att ändra sig.
Insikten har gett upphov till både uppgivenhet och panik inom det det republikanska partiet. Många fruktar att valet i november blir en katastrof, att demokraterna inte bara behåller Vita huset utan att de också tar tillbaka senaten och kanske till och med representanthuset. I amerikanska medier rapporteras om försök att på sittande partikonvent nominera någon annan än Trump. Få tror att det är möjligt men det är betecknande för ett parti i upplösningstillstånd.
Donald Trumps framgångar är en skandal men också en tragedi för amerikansk politik. Vad vi nu ser är kulmen på en långsiktig utveckling som gradvist förgiftat nästan alla möjligheter till samarbete och överenskommelser för det gemensamma bästa.
Trump måste besegras och så eftertryckligt som möjligt. Han förstör respekten för demokratiska värderingar och skapar motsättningar som underminerar den ömsesidiga medborgerliga tilliten. Han är inte underhållande, han är en fara för USA.
Mats Wiklund
Vik ledarskribent