Den avgörande faktorn är medlemsopinionen. Nordström vill leda Kommunals avtalsrörelse – och säkert också dämpa fallet genom att dra ut på det. Men det förutsätter att medlemmarna tolererar att hon ska driva deras intressen efter det som har avslöjats. Går hon vid kongressen i maj så är det mycket möjligt att hela den hittillsvarande styrelsen också får gå.
Det är inte olagligt att en facklig organisation äger nattklubbar – men extremt olämpligt. Den sidoverksamhet som avslöjats ligger miltals från det fackliga uppdraget och pampfasonerna provocerar.
Nordströms formuleringar om att förbundet suttit fast i en förlegad kultur är märkliga. När ingick det i den fackliga kulturen att använda de gemensamma tillgångarna till att driva nattklubbar? Snarare är det väl så att frestelsen att använda pengar man disponerar på något spännande sätt kan bli övermäktig, i synnerhet om inramningen är en sorts kompismiljö utan effektiv kontroll utifrån. Så kan det bli både i stora fackliga organisationer och i stora företag utan att någon ifrågasätter vad som sker.
Om Margot Wallströms lägenhetsaffär med Kommunal är att betrakta som en muta eller inte visar sig med tiden. Hade Sverige – och i synnerhet Stockholm – haft en fungerande bostadsmarknad så hade Wallström kunnat ordna sitt boende på annat sätt. Men någon fungerande bostadsmarknad finns som bekant inte.
Just när det gäller regeringen är dock en fungerande bostadsmarknad inte heller tillräcklig som lösning på statsrådens bostadsproblem. Nya ministrar utses ofta snabbt och måste fort komma in i jobbet. De behöver bostäder på rimligt avstånd från jobbet och det finns viktiga säkerhetsaspekter att lägga på hur statsråden bor.
Därför är den enkla och raka lösningen på problemet att staten skaffar sig ett antal tjänstelägenheter som statsråden kan hyra medan de är statsråd. Den dag man inte är statsråd längre flyttar man ut och efterträdaren flyttar in. Då kan också säkerhetsfrågorna lösas utan större besvär.
Riksdagen disponerar sedan länge ett antal lägenheter av den typen så att riksdagsledamöter från landet ska slippa bo på hotell eller i de små arbetsrum som finns i riksdagshuset och som omedelbart blir överbelamrade av riksdagstryck och arbetsmaterial. Det är faktiskt konstigt att ingen regering tidigare har tänkt på att lösa bostadsfrågan för statsråd från landet på samma sätt. Regeringens ledamöter ska inte ha det sämre än riksdagsledamöterna.
Med ett sådant system så försvinner också frestelsen att utnyttja kontakter som inte borde utnyttjas. Och samtidigt försvinner möjligheterna för vänligt stämda organisationer att framstå som välgörare som räddar situationen. Det är bäst för alla parter.
Håkan Holmberg