Men det viktiga för EU-toppmötet var att över huvud taget få till en uppgörelse som innehöll åtaganden från alla tre områdena, utsläpp, andel förnybart och energieffektivisering. Och att EU därmed kommer till klimatmötet i Paris nästa år med ett bud som kan sätta press på de största utsläppsnationerna, USA och Kina. Budet är nu minskade utsläpp med 40 procent, 27 procent förnybart, och 27 procents energieffektivisering till 2030.
Förutsättningarna är olika land för land, även inom EU. Det glesbefolkade Sverige får energi från tämjda Norrlandsälvar och kan öka andelen förnybart med hjälp av vindkraft utanför den 2 400 kilometer långa kuststräckan. För många central- och östeuropeiska länder har kolkraft varit den helt dominerande källan och omställningen kommer att längre tid.
Det viktiga för klimatet är att utsläppen av växthusgaser minskar, oberoende av vem som gör det. Helt avgörande för det globala resultatet är dels att USA ställer om mot en grönare ekonomi, dels att utvecklingsländerna, med Kina i spetsen, inte fortsätter att växa med hjälp av fossila bränslen. För att åstadkomma detta krävs en tredje part av samma ekonomiska och politiska magnitud, och då är EU den enda möjlighet som står till buds.
Och om EU ska kunna spela denna roll måste medlemmarna vara överens. Och då krävs sådant som gratis utsläppsrätter till Polen fram till 2030. Det är absolut inte någon ideal lösning, men var vad som krävdes för att komma vidare, att de nordiska länderna måste gå Polen och Tjeckien till mötes.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet var i opposition starkt kritiska till alliansregeringen. ”Förlorade år för klimatet” och ”Sverige måste gå före” var några vanliga kommentarer, främst från MP. Nu sitter Åsa Romson som miljöminister och vice statsminister i Rosenbad. Hon sätter inte upp något konkret utsläppsmål för Sverige i förslaget till statsbudget. Och så ställer sig alltså regeringen bakom ett utsläppsmål för EU som ligger 20 procentenheter under det tidigare MP-kravet.
Vänsterpartiet är nu ensamt kvar i opposition och röstade nej i EU-nämnden: ”Det blev så dåligt att vi kunde helt enkelt inte ge vårt stöd”, sade Jens Holm till TT. Man kan säga att det är tur att S och MP bytt fot, och att inte Vänsterpartiet är Sveriges regering, för då hade EU kommit tomhänt till klimatmötet i Paris.
Det är inte så att inte Sverige kan gå före i klimatfrågan, och sätta målen högt med exempelvis en fossilfri fordonsflotta 2030. Men det är samtidigt bra att fler partier nyktrar till och ser klimatfrågan för vad den är, fullständigt och totalt global. Och då gäller det att påverka där effekten blir som störst. Hur och var spelar ingen roll för klimatet, bara det blir mindre utsläpp av växthusgaser.