Tio stridsvagnar och två bepansrade fordon gick i måndags över gränsen nära hamnstaden Mariupol, sydväst om städerna Donetsk och Luhansk som alltjämt kontrolleras av så kallade separatister. Också dessa fordon flaggade med ”separatisternas” symboler, men det ligger i öppen dag att det är Ryssland som är ansvarigt. Mönstret går igen från annekteringen av Krim i våras.
Två sammanhängande syften avtecknar sig. Det ena är att hota Ukraina inför de samtal mellan Vladimir Putin, Ukrainas president Petro Porosjenko och representanter för EU som i går fördes i Vitrysslands huvudstad Minsk. Det andra är av allt att döma att kapa åt sig kontrollen över ännu en bit ukrainskt territorium.
Förmodligen är Putin inte så intresserad av att införliva ytterligare delar av Ukraina med Ryssland. Det är inte heller självklart att han vill ha en eller flera ”självständiga” ministater på gränsen mellan Ryssland och Ukraina. Snarare är avsikten att tvinga Ukrainas regering att godta någon sorts arrangemang där de östligaste regionerna formellt kvarstår i landet men styrs från Moskva. Därmed skulle Putin få en ständigt närvarande påtryckningsmöjlighet mot Kiev och Ukrainas självständighet skulle i praktiken beskäras.
Att stridsvagnsinvasionen ägde rum just när samtalen i Minsk skulle börja var alltså helt logiskt. Dessutom sammanfaller den nära i tiden med Porosjenkos beslut att upplösa det ukrainska parlamentet och utlysa nyval. Det är givetvis viktigt för det nya parlamentets legitimitet att valet kan genomföras i hela landet. Invasionen kan därmed också ses som ett försök att sabotera valet, kanske inte bara i Donetsk och Luhansk utan i ett större område.
Putin har under sommaren gradvis tappat mycket av det fotfäste som hans hantlangare i östra Ukraina skaffat sig. Flera av de städer som först ockuperades av en blandning av rysk militär och beväpnade lokala våldsverkare har återtagits av Ukrainas armé. Det område som ”separatisterna” kontrollerar har stadigt krympt. Försöken att ta över storstäder som Charkiv, Dnipropetrovsk, Mariupol och Odessa gick om intet redan under våren.
En storskalig rysk invasion har varit för riskabel också för Putin. Konsekvenserna i form av internationell isolering och avstängning från världsekonomin skulle lätt kunna bli alltför stora, i förlängningen med faror också för hans eget styre i Ryssland. En ockupation av stora delar av Ukraina skulle troligen provocera fram gerillakrig och sabotage som skulle bli mycket svårt att hantera.
Kan Putin lyckas ändå? Effekten av provokationerna just nu tycks vara att beslutsamheten i Ukraina att inte låta sig toppridas från Moskva växer. Armén och flygvapnet slår tillbaka. Omvärlden måste hålla hårt på att ingen form av rysk upptrappning kan tolereras.