Halshuggningen av James Foley blir varken mer eller mindre barbarisk genom mördarens nationalitet. Men att det är fråga om en person med brittisk bakgrund säger mycket om terrorarmén IS som egentligen borde vara känt sedan länge.
IS har själv spritt en video där man ser hur mordet genomförs och hör mördaren, dold under en svart huva, tala med en tydlig brittisk accent. Brittiska experter anser sig kunna lokalisera den till London eller södra England, men hör också en svag nordafrikansk brytning. Mycket talar alltså för att det rör sig om en person med bakgrund någonstans i Nordafrika men som levt större delen av sitt liv i Storbritannien och nu låtit sig rekryteras av IS.
Som UNT:s medarbetare Aron Lund påpekade i Expressen i onsdags har många i svenska medier helt missat att IS varit verksamt under lång tid och att dess ledande personer ingalunda är så anonyma som det påstås. Kopplingarna till länder i Europa har varit synliga under hela denna tid. Detta speglar också den speciella världsbild som präglar denna typ av grupper. ”Kalifatet” har egentligen inga gränser, också västerlänningar räknas som medborgare, man har inget normalt politiskt program utan anser sig delta i en evig strid mot ”Guds fiender” som kan föras var som helst i världen. Men IS har också en påfallande god ekonomi - troligen främst ett resultat av utpressning och annan brottslighet, men i värsta fall också diskret finansiering från stater eller privata maktgrupper i Mellanöstern.
Det mångtydiga begreppet ”jihad” uppfattas, i strid med islams traditioner, som en personlig förpliktelse till oförsonlig kamp mot ”de otrogna”, som lika gärna kan vara andra muslimer som kristna, judar eller anhängare av andra religioner. Många medlemmar i grupper som IS är nyomvända efter ett liv i västvärlden. De saknar gemensam historia och gemensamma upplevelser av förtryck men finner en sorts mening i ”religiöst” motiverad extremism. Huvudmålet med halshuggningar och andra bestialiteter är att uppnå en global medieeffekt. Att mordet på Foley utförts av en person med brittisk anknytning förstärker ytterligare det budskap man vill förmedla.
Att det är en journalist som mördats – i värsta fall det första i en serie av kommande mord på västerlänningar – säger också mycket om IS. Här har vi en gruppering som överhuvudtaget inte erkänner det legitima i att utomstående beskriver och analyserar politiska och andra händelser. Allting tolkas i relation till den uppenbarade ”sanning” man anser att man själv strider för.
Det journalistiska uppdraget – att ge röst åt dem som annars inte kommer till tals och att berätta så att fler förstår viktiga sammanhang – är i denna världsbild en form av hädelse. Just därför är journalistiken så viktig.