Men när Säpo i sin årsbok för första gången tar upp rysk desinformation i syfte att påverka svensk debatt och politik så är det en nyhet som många bör reflektera över.
Det var i samband med angreppet på Ukraina och annekteringen av Krim som den ryska doktrinen för modern krigföring blev uppenbar för världen. Där betraktas storskalig desinformation som ett huvudinslag och som förberedelse för militära aktioner. Under sovjetdiktaturen innebar propagandan att man försökte lansera bestämda alternativa verklighetsbeskrivningar. I dag är det tvärtom så att man blandar genomarbetade lögner med mängder av andra, parallella och inbördes oförenliga, påståenden, i syfte att skapa osäkerhet och tvivel inför all nyhetsrapportering och all normal faktaredovisning.
Tekniken utnyttjas inte bara mot Sverige, men Säpo nämner givetvis exempel från vårt land. Ett sådant är det förfalskade brev, med falsk namnteckning, som påstods visa att försvarsminister Peter Hultqvist var inblandad i vapenförsäljning till Ukraina.
Allt var naturligtvis påhitt, men genom att samtidigt överösa allmänheten med besläktat nonsens av annat slag hoppas man långsiktigt underminera det politiska systemets och mediernas trovärdighet. Sociala medier och sajter som lever på konspirationsteorier är vidöppna för kampanjer av detta slag.
Kampanjerna sker till stor del genom att betalda desinformatörer, placerade i Ryssland, går in på hemsidor och kommentarsfält och sprider egendomliga påståenden. Detta är fullt förenligt med en annan metod, nämligen att utnyttja ytterlighetsrörelser som är beredda att ta till sig Putinregimens världsbild.
Sverigedemokraternas agerande i Ukrainafrågan illustrerar vad saken gäller. I Frankrike får Front National direkt ekonomiskt understöd av Kreml närstående intressen.
Ännu en variant är givetvis att utnyttja skenbart ”oberoende” kanaler som den statskontrollerade ryska sajten Sputnik, vars svenska version dock nyligen lades ned – av allt att döma för att språket var för dåligt och innehållet för absurt. Men den hann ändå göra skada genom att dess påståenden fångades upp och spreds vidare av svenska hatsajter.
Det är värt mycket eftertanke att de krafter, i olika länder, som poserar som mest ”nationella” i verkligheten ofta är de som aktivt och medvetet går längst när det gäller att sprida desinformation som kan spåras till främmande makt. Man delar helt enkelt syftet att underminera det demokratiska samhällets motståndskraft.
Därför behövs en genomtänkt hållning till denna speciella ryska propagandakrigföring, både från medier och myndigheter och från oss alla när vi möts av rykten och konspirationsteorier på nätet eller på andra håll.
Håkan Holmberg