Den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet har i stället borgat för en fortsatt liberal hållning. De borgerliga har alltså hållit sina löften – och inte bjudit SD på något inflytande över invandringspolitiken. Huruvida Socialdemokraterna, som redan i dag delar SD:s uppfattning att svenska jobb ska reserveras åt svenskar, kommer att kunna stoltsera med samma bedrift efter ett eventuellt maktskifte, det återstår att se.
Men även om en sund inställning till plikten att hjälpa människor på flykt har bestått, så är det si och så med själva mottagandet. Den ekonomiska integrationen haltar betänkligt, samtidigt som bostadssituationen är alarmerande i områden dit nyanlända gärna söker sig för att komma nära landsmän. I en debattartikel i Svenska Dagbladet har regeringens två samordnare för ökat flyktingmottagande, Gunnar Hedberg (M) och Lars Stjernkvist (S), påtalat ytterligare ett problem: den ”propp” som uppstår när det finns fler nyanlända än vad kommunerna är beredda att ge plats för. För närvarande finns det över 10 000 människor som har fått uppehållstillstånd, men som saknar en kommun att komma till. Som artikelförfattarna konstaterar präglas mottagandet i dag av stor ojämlikhet. Detta innebär i praktiken att vissa kommuner ställs inför stora utmaningar, samtidigt som andra kan gömma sig bakom argumentet att de av olika anledningar inte ”har möjlighet” att ta emot flyktingar.
Hedberg och Stjernkvist pekar på behovet av ett större engagemang från statligt håll. Migrationsverket måste kunna stå för en bättre grundorganisation av asylboenden, så att mottagandet kan spridas och förbättras. Vidare behöver ersättningssystemen förändras och staten måste underlätta för regionala samarbeten. Regeringens samordnare föreslår även att det i lag införs en skyldighet att vid behov ta emot flyktingar.
Åtgärdspaketet framstår som väl sammansatt och regeringen borde nu skyndsamt undersöka hur en förbättrad grundstruktur kan komma till stånd. Men lika viktigt som att värna om rättvisa spelregler är att bevaka hur myndigheternas praxis slår mot de enskilda individerna. Tidskriften Feministiskt Perspektiv berättade i sitt senaste nummer om en kvinna som nu utvisas trots att hon har bott tio år i landet, har två barn och fruktar för sitt liv. Utvisningen är planerad att verkställas i dag tisdag, trots att kvinnan i fråga är på flykt från en våldsam man, och trots att lagen ger utrymme för medmänskliga bedömningar. Ett samhälle där den typen av avvisningar är möjliga behöver uppenbarligen ägna större tankemöda åt att begrunda hur det kan bli mer liberalt och humanistiskt.