Han ville visa på en bred enighet om det säkerhetspolitiska läget, med utgångspunkt från Försvarsberedningens rapport i december. Han ville också visa beslutsamhet och handlingskraft, hur regeringen ska ta sig an utmaningen att försvara landet och demokratin. Sammantaget gick det inget vidare.
Löfven talade känslosamt om att värna friheten i Sverige och hade ett tydligt budskap till dem som på olika sätt vill påverka valet i september: ”Håll er borta!”. Här presenterade han också den enda nyheten, regeringens förslag om en ny myndighet för det psykologiska försvaret.
Den första frågan på den efterföljande pressträffen var inte oväntat om myndigheten kommer att finnas på plats i tid till valrörelsen. ”Nej, det hinner vi inte med”, svarade statsministern.
Orden har betydelse i säkerhetspolitiken. Regeringen måste tala med en mun och statsministern ska hålla ihop budskapen. Men när Löfven ändrade Försvarsberedningens slutsats att ”ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas”, framtagen i en unik samsyn mellan sju partier, och lade till att ett angrepp på Sverige är ”osannolikt” tätnar dimman.
Förklaringarna efteråt, ungefär att ”det är väl klart att det inte uteslutas men det är ju inte så att kriget står för dörren”, förbättrade inte läget. Försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow (S) sade att en enig försvarsberedning med sina slutsatser gett grundläggande förutsättningar för att planera (SvD 15/1) medan försvarsminister Peter Hultqvist (S) fick hänvisa till beredningens slutrapport 2019.
Ingen kan undgå att ana utrikesminister Margot Wallströms hand bakom glidningarna, vilket gav moderatledaren Ulf Kristersson öppet mål på måndagsmorgonen: ”Sluta tramsa om försvarsberedningen”.
Även Natochefen Jens Stoltenbergs tal i Sälen gav Stefan Löfven huvudbry. Vid sidan om charmanta artigheter om Sverige och självklarheter som att det är Sverige som fattar beslut om såväl Natomedlemskap som att skriva på FN:s konvention om kärnvapenförbud, hade Stoltenberg två budskap. Dels att Nato är en defensiv och fredsbevarande organisation, dels att ett svenskt undertecknande av konventionen innebär konsekvenser för det fördjupade samarbetet mellan Sverige och Nato.
Strax därpå polemiserade utrikesministern närmast mot Stoltenbergs tal om Nato som en garant för fred och nedrustning. Återigen är orden viktiga.
”Alliansfriheten har tjänat oss väl”, upprepade Löfven i en sats där tyngdpunkten på dåtid blir allt tydligare. Och återigen tackar alliansledaren Kristersson för öppningen när han tillsammans med Finland vill ta sats mot ett medlemskap i Nato.
Johan Rudström
Ledarskribent