Ledare: En politisk post helt fri från polarisering

Många länder har anledning att blicka avundsjukt mot tonen i den finska presidentvalsdebatten. Alexander Stubb och Pekka Haavisto tackade ödmjukt för väljarnas förtroende på söndagskvällen och ser nu fram emot slutuppgörelsen mellan de två den 11 februari. ”Debatten kommer att vara civiliserad och den kommer att handla om svåra utrikes- och säkerhetspolitiska frågor”, förutspådde Stubb. 

Självklart blir det så. Skillnaden mellan mittenkandidaten Haavisto, tidigare utrikesminister för De gröna, och Samlingspartiets Stubb är så små att det är onödigt att gå in på dem. Valet handlar om förtroende, om vem som ska få företräda Finland i omvärlden. Båda har siktat på att bli president en tid och därför också på att tvätta bort sina partistämplar.

Sauli Niinistö har suttit som president i maximala tolv år, två mandatperioder. Hade han fått kandidera för en tredje hade han helt saknat motstånd. Niinistö är inte en före detta finansminister från Samlingspartiet. Han är Finlands president som lotsat landet genom en svår period i utrikes- och säkerhetspolitiken, under hela Ukrainakrisen och med en allt aggressivare rysk granne, en resa som lett till Natomedlemskap. 

Som en jämförelse har Sverige under samma period representerats av Reinfeldt/Bildt, av en feministisk regering med en mängd olika underlag och avtal med partier som sinsemellan skilt sig mycket åt, och avslutningsvis av en högerregering med stöd av ett populistparti. Det har med andra ord funnits mycket att ”jobba med” i Sverige för Putin/Lavrov och för ryska trollarméer.

Det finns andra förklaringar till att Sverige rustat ned försvaret till oigenkännlighet och nu måste rusta upp igen, till den krångliga vägen in i Nato, till att vi hamnat på olika sidor i konflikter och till ett ökat terrorhot inom landet. Men det går inte att komma ifrån att presidentposten i Finland är precis den stabilisator i osäkra tider som Sverige ibland saknat. Lite avundsjuka är på sin plats.

Alexander Stubb har övertaget inför slutomgången men det går inte att räkna bort Pekka Haavisto. Som svensk och ”höger-vänster-skadad” ser man Stubbröster både från tredjekandidaten Jussi Halla-ahos och fjärdekandidaten Olli Rehns väljare men så enkelt är det alltså inte i Finland.

Svenska kommentatorer pratar ofta om hur oerhört kvalificerad Stubb är, hur många språk han talar och så vidare. Men vem når bäst resultat, en ”internationell sprätt” eller en som är mer ”finskt eftertänksam”? För att uttrycka det annorlunda och mycket enkelt: Vem är mest lik Sauli Niinistö? Svaret är nog inte Alexander Stubb.