Ungdomar, äldre, utrikesfödda och funktionshindrade. Det kan knappast ha undgått någon att dessa fyra grupper har det allra svårast på den svenska arbetsmarknaden. Åtgärder avlöser varandra, från regering efter regering, men arbetslöshetssiffrorna förblir dystra liksom risken är för ett långvarigt utanförskap.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har som talesperson varit mycket kritisk mot alliansregeringen. Fas 3, jobbcoacher och etableringslotsar skulle förpassas till soptippen om hon fick bestämma, har vi fått veta. Men det både hon och borgerliga arbetsmarknadspolitiker brukar bortse från är att konjunkturen är den överlägset viktigaste faktorn för dessa grupper, politiska förslag verkar endast på marginalen.
I förra veckan hände så något oväntat. Arbetsförmedlingen konstaterade med förvåning att utlandsfödda akademiker har börjat få jobb. Andelen sysselsatta har ökat från 58 till 71 procent på åtta år och de flesta (62 procent) har också fått jobb som kräver högre utbildning. Ingen vet exakt varför, men vi vet att den förra regeringen under åtta år talade mycket om vikten av tidiga insatser för nyanlända, av språkkunskaper och av att validera kunskaperna för alla med en utländsk examen.
Konkret innebar etableringsreformen (2010) just tidigare insatser med Arbetsförmedlingen som huvudansvarig. Etableringslotsen hjälpte den invandrade med validering, att ta fram ett gångbart cv samt att börja skapa ett nätverk. Projekt som Korta vägen och Nationell matchning från Arbetsförmedlingen kunde också bidra på ett positivt sätt.
Ylva Johansson har varslat om att det från 2016 ska bli betydligt svårare att bli etableringslots, liksom att det ska bli svårare för nyanlända att få tillgång till en sådan. Men för alla nyanlända akademikers skull, och för Sveriges skull då arbetskraftsbrist väntar i en rad yrken, kan hon väl för en gångs skull säga om sin politiska motståndare att denna reform, trots initiala problem, kanske inte var en helt igenom usel idé.