När vårbudgeten presenterades på onsdagen hade regeringen chansen att berätta om hur alla nyanlända ska komma i jobb. Men finansminister Magdalena Andersson använde detta gyllene tillfälle till två saker: Att reagera på flyktinginvandringen. Och att skryta om regeringens förträfflighet.
Självklart behöver Migrationsverket ökade resurser, och förhoppningsvis räcker de 30 miljarder kronor som skjuts till för 2016. Polisen behöver också mera pengar, det förstår alla som följt omläggningen av flyktingpolitiken med gränskontroller och högre krav för uppehållstillstånd. Att utgifterna innebär förseningar för att få statsbudgeten i balans är inte mycket att säga om. Men så länge Miljöpartiet sitter i regeringen kan man inte nog påpeka att biståndet dras ned med ytterligare fyra miljarder när migrationskostnaderna ökar.
I övrigt är det mycket tomt på nyheter i vårpropositionen. Kommunernas socialtjänster är lika ansträngda som Migrationsverket, men får vänta till 2017 och se om något extra tillskott sipprar ned (kommunerna får då dela på tio miljarder). Och den krisande skolan får dela på småsmulor, som 30 miljoner kronor för vidareutbildning av obehöriga lärare. Skolan får till och med vidkännas neddragningar i den utlovade satsningen på speciallärartjänster.
Av jobbsatsningarna märks ett utbyggt rutavdrag mest. Det är inte ens regeringens eget förslag, utan en följd av migrationsöverenskommelsen. Högkonjunkturen vore rätt tillfälle för att få utdelning på lättnader för företagen, men i stället väntar skattehöjningar och ökade sjuklönekostnader.
Har Miljöpartiet gett upp? Frågan är befogad efter onsdagens presentation. Vårbudgeten är ju tillfället att korrigera den statsbudget för helåret som läggs på hösten. Och något mer än flyktingkrisen har väl hänt sedan i höstas? Det första globala bindande klimatavtalet till exempel (Paris 11/12 2015). Hur märks det i vårbudgeten? Inte alls, är det korta svaret. Borttagande av kravet på momsregistrering för den som producerar solel privat, lyder en något längre variant.
Om man vill kan man låta problemen skylas över av den tilltagande högkonjunkturen. Tillväxten steg till fyra procent 2015 och blir något liknande i år. Samtidigt som 160 000 nyanlända, varav en tredjedel saknar utbildning motsvarande grundskola, väntar på besked om uppehållstillstånd har arbetslösheten i den befintliga befolkningen sjunkit med en procentenhet. Och Magdalena Andersson njuter av stunden till fullo.
Det är inte unikt för S-ledda regeringar att behandla uppgångar (vår förtjänst) och nedgångar (inte vårt fel) på detta vis. Men den rödgröna regeringen tar ändå självgodheten till en ny nivå. De facto har man ju styrt landet med sin egen budget i drygt tre månader.