Den svenska modellen ska inte avvecklas – den ska utvecklas. Denna talepunkt har upprepats flitigt av ledande socialdemokrater den senaste tiden. För Stefan Löfven och Socialdemokraterna verkar den svenska modellen inte bara handla om relationerna på arbetsmarknaden. Även generell välfärdspolitik är en del av den svenska modell som Socialdemokraterna säger sig vilja utveckla och högern påstås ha för avsikt att avveckla.
Då kan det tyckas märkligt att regeringen har prioriterat ned ett av den generella välfärdsstatens mest kännetecknande inslag.
I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna att höja barnbidraget. Men hittills har löftet inte infriats. Det är synd. Barnbidrag som utgår lika till alla oavsett inkomst är effektiv välfärdspolitik. Forskning visar också att det generella barnbidraget är fördelningspolitiskt mycket träffsäkert.
Det har gått tio år sedan barnbidraget senast höjdes. En höjning skulle därför bidra till jämnare fördelning av hushållens disponibla inkomster. Det skulle vara en mycket mer effektiv åtgärd för att minska inkomstskillnaderna än att, som regeringen gör, höja marginalskatten på arbete. Dessutom skulle man naturligtvis slippa de negativa effekter som höga skatter på arbete har.
Det råder högkonjunktur och både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet har kritiserat regeringen för att bedriva en för expansiv finanspolitik. Det kan därför verka vettigt att avvakta med en höjning av barnbidraget.
Problemet är bara att regeringen tycker sig ha råd med en hel del andra utgiftsökningar. Att slopa den så kallade bortre parentesen i sjukförsäkringen är ett exempel på en dyr och – av bland annat Försäkringskassan – kritiserad reform.
För att leva upp till de storslagna orden om att utveckla den svenska modellen behöver Socialdemokraterna bli bättre på att prioritera. En höjning av barnbidraget borde stå högt på agendan.
Sebastian Sundel