Nordkorea lägger inte ned sin kärnvapensatsning för att andra länder antar en sådan konvention. Det kan synas ha mindre betydelse för Sverige.
Men andra faktorer har betydligt större betydelse. Den avgörande är att användning av taktiska kärnvapen ingår i själva den operativa planeringen för Rysslands krigsmakt – och har gjort så ända sedan den sovjetiska tiden.
På samma sätt betraktas strategiska kärnvapen av Ryssland som en yttersta försäkring för landets oberoende. Putins regim kommer inte att gå ifrån dessa doktriner.
Ryssland är, som vi sett, fullt kapabelt att med militärt våld försöka ändra gränserna i Europa. Den effektiva motkraften är Nato, som har tre kärnvapenstater som medlemmar – USA, Storbritannien och Frankrike. Sverige är inte med i Nato men har sedan länge ett mycket nära samarbete med försvarsalliansen och ett särskilt samarbete med USA och Storbritannien. Därtill har vi ett nära samarbete med Finland, som avstått från att skriva på FN-konventionen för att inte riskera möjligheten till nära samverkan med eller medlemskap i Nato.
Det internationella avtal som har faktisk betydelse för att hejda kärnvapenspridningen är icke-spridningsavtalet, NPT. FN-konventionen är dessvärre bara ett slag i luften. Däremot står det klart att Sverige, om vi skriver på denna konvention riskerar vår möjlighet att samverka med Nato eller medlemsländer i Nato vid en kris. Detta är inget som Trump-administrationen har hittat på, utan en realitet som hade gällt också med någon annan person i Vita huset.
Sveriges försvars- och säkerhetspolitik hänger samman. Försvarsminister Peter Hultqvist säger att det ska förbli på det sättet. Men utrikesminister Margot Wallström tycks tänka annorlunda.
Det håller inte. I sista hand kan riksdagen säga nej till att ratificera konventionen. Men så långt borde det inte behöva gå.
Håkan Holmberg